Reseberättelse, del 3.

Pölen var ljuvlig och nu när väskan äntligen var på plats så kändes det plötsligt som att semestern hade börjat på riktigt. Det blev nog lite för mycket med all anspänning av flygandet (som jag INTE tycker om) och att man var himla trött för att det blev så sent innan man kom till hotellet och allt det nya och att väskan var på vift. Men jag bröt ihop och kom igen! Semestern kunde börja! :)

Resten av veckan flöt på i en sån där härlig semestertakt. Frukost vid nio, sedan begav vi oss ut till stranden där vi spenderade dagen pimplandes flaskvatten fram till fyra-fem på eftermiddagen. Skööönt! Vi läste böcker, löste korsord, badade, solade, spelade vattenpolo och volleyboll, skakade på huvudet åt alla riktiga charterturister som deltog i allehanda aktiviteter (som vattengympa, bellydance, aerobics och stretching) och studerade alla underliga "klädval". Huvva. Det är typ ett helt kapitel i sig. Gamla gubbar i string. Hängiga tanter toppless. Ryssar i mer eller mindre smickrande badkläder. HUR TÄNKER FOLK?
Det lustigaste är att det sannerligen inte är de attraktiva som kastar kläderna (trots toplessförbud i Egypten) utan det är i regel de rynkigaste och hängigaste som gör det. Hugas. Det är väl i o för sig jättebra att deras självförtroende verkar vara på topp trots ålderns höst men måste vi se det? Nej kära värld. På med toppen!

En av de roligaste strandincidenterna under veckan var nog när Johans käre far tog inte bara ett utan två dopp med plånboken i fickan! Han fick lägga ut allt på en handduk och torka det i vår garderob. Ni skulle sett Pontus min när han insåg vad han hade i fickan och att han förmodligen var tvungen att berätta detta för sin fru. :) Johan skrattade så att jag en stund fasade för hans hälsa. Men det gick bra.

På kvällskvistarna roade vi oss med att äta middag (den egyptiska kokkonsten imponerade inte - i alla fall inte på vårt hotell) strosa lite bland alla galna försäljare och bara njuta av de ljumna kvällarna sittandes på balkongen. Ljuvliga tider.
På tal om strosande bland försäljare, det är helt otroligt vad de försöker charma männen i varje sällskap, genom att erbjuda flest kameler för deras fruar och döttrar! Hah! En erbjöd Pontus 100 kameler och 10 ferraris för Johans syster. Pontus försökte förklara för honom att man inte har så stor nytta av kameler i Sverige, så då blev han erbjudan 100 ferraris och 10 kameler istället! Hihi. Men ingen blev såld under denna resa! :)
Lustiga små typer dom där ihärdiga försäljarna.

Jag ber om ursäkt men eftersom jag nu är frukosthungrig så tar jag nu ännu en paus. Kanske ska jag försöka skynda på berättelsen en aning sen. :) Dessutom lovar jag att så småningom ladda upp lite bilder...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0