Vilken morgon
När käre sambon for till jobbet imorse hade jag lite svårt att somna om så jag låg och snurrade ett bra tag. När jag till sist somnat om så väcks jag och lillvovven av världens smäll utanför vårt sovrumsfönster. Sen hör vi skrap skrap skrap... Det är alltså en målarjävel (förlåt, jag blir grinig då jag väcks av att nån smäller upp en stege i min sovrumsvägg) som tycker att halv åtta är en bra tid för att skrapa bort gammal färg runt fönster. Varken jag eller hunden höll med.
Och när vi just somnat om igen, hunden tryckandes under sängen, så var det naturligtvis dags att stiga upp. Den käre sambon ringde och hade fått tag på alltele och vi skulle prova dra i några sladdar för att få telefonen att funka igen. Hunden vaknade naturligtvis och skällde och levde jävel under tiden för att sen bråka när jag till slut kom mig ut med honom för morgonrastningen. Suck. Behöver jag säga att sladdragandet inte gav något resultat? Nu ska tydligen en tekniker kontakta oss. Om typ 200 år eller nåt.
Jaja, nu är jag och hunden vänner igen och han sover gott i solljuset som skiner in genom vardagsrumsfönstret. När han vaknar ska vi bege oss ut i skogen för att träna lite på allt vi lärde oss på kursen igår. :)
Jag avslutar med ett litet citat:
Det är inte hat som dödar människor, det är likgiltigheten. (Elie Wiesel)
hörru, kan man få umgås nåt med dej i veckan eller vill du bara jobba? Vi är förkylda... eller jag är förkyld , men har inget på schematvarken on eller to
