Att uppskatta det lilla
Jag följer en blogg som en kvinna skriver. Hon är mamma till tvillingar och förlorade sin man för några månader sedan. Helt plötsligt, utan förklaring, somnade han för att sedan aldrig vakna igen. Inte ens obduktionen kunde avgöra varför.
Jag gråter varje gång jag läser hennes blogg och påminns hela tiden om hur viktigt det är att uppskatta och ta tillvara på de små stunderna med dem man älskar. Speciellt de där stunderna man inte kunde ana att man skulle sakna.
Men varför är det så att man ofta har så svårt att ta tillvara på det man har medan man har det? Varför tar man saker för givet även när man lovat sig själv att man inte ska göra det? Varför krävs det ofta så svåra läxor för att man ska vakna?
Jag gråter varje gång jag läser hennes blogg och påminns hela tiden om hur viktigt det är att uppskatta och ta tillvara på de små stunderna med dem man älskar. Speciellt de där stunderna man inte kunde ana att man skulle sakna.
Men varför är det så att man ofta har så svårt att ta tillvara på det man har medan man har det? Varför tar man saker för givet även när man lovat sig själv att man inte ska göra det? Varför krävs det ofta så svåra läxor för att man ska vakna?
Kommentarer
Trackback
