Så var vi då här...
2009!
Det känns ungefär som det kändes igår, varken mer eller mindre! :)
Gårdagskvällen spenderade vi delvis som ett resande folk... Först hemma hos Sandra och Mårten där en fantastisk middag bestående av smördegsinbakad fläskfilé och vitlökskryddade potatisklyftor intogs. Till efterrätt åt vi någon sorts äppelkaka med pepparkakssmak som också den var fantastisk!
Sen packade hela lilla familjen in sig i racerSAABEN och begav oss till Tony och Ella på Getberget där kvällen fortsatte i mycket trevligt sällskap. Det är alltid kul med lite nya bekantskaper! :) Dessutom ägnade vi oss åt lite hunduppfostran när ändå tillfälle bjuds. Vi kan konstatera att vovvarna inte förstod varför det skulle vara bra att kunna slappna av i varandras sällskap utan att busa. Men mattarna och hussarna förstod, och utimellanåt är det allt som räknas.
Tolvslaget var det nära att vi glömde bort, och Tony kom in i hallen typ 10 sekunder före eftersom han var ute i skogen och letade efter bortsprungen hund. En av deras grannars raketrädda vovve hade sprungit och gömt sig i skogen. Stackarn. Hon låg förmodligen och tryckte under något träd. Jag hoppas att hon har kommit hem!
Idag kan jag i alla fall konstatera att vår lillvovven hanterade nyårsraketerna relativt väl. Lite mer stressad var han kanske men inte så att det var någon fara. Det är väl den skillnad mellan idag och igår jag kan urskilja. Idag vet jag att hunden hanterar raketerna hyfsat. Det känns otroligt skönt och jag andas ut.
GOTT NYTT ÅR!
Det känns ungefär som det kändes igår, varken mer eller mindre! :)
Gårdagskvällen spenderade vi delvis som ett resande folk... Först hemma hos Sandra och Mårten där en fantastisk middag bestående av smördegsinbakad fläskfilé och vitlökskryddade potatisklyftor intogs. Till efterrätt åt vi någon sorts äppelkaka med pepparkakssmak som också den var fantastisk!
Sen packade hela lilla familjen in sig i racerSAABEN och begav oss till Tony och Ella på Getberget där kvällen fortsatte i mycket trevligt sällskap. Det är alltid kul med lite nya bekantskaper! :) Dessutom ägnade vi oss åt lite hunduppfostran när ändå tillfälle bjuds. Vi kan konstatera att vovvarna inte förstod varför det skulle vara bra att kunna slappna av i varandras sällskap utan att busa. Men mattarna och hussarna förstod, och utimellanåt är det allt som räknas.
Tolvslaget var det nära att vi glömde bort, och Tony kom in i hallen typ 10 sekunder före eftersom han var ute i skogen och letade efter bortsprungen hund. En av deras grannars raketrädda vovve hade sprungit och gömt sig i skogen. Stackarn. Hon låg förmodligen och tryckte under något träd. Jag hoppas att hon har kommit hem!
Idag kan jag i alla fall konstatera att vår lillvovven hanterade nyårsraketerna relativt väl. Lite mer stressad var han kanske men inte så att det var någon fara. Det är väl den skillnad mellan idag och igår jag kan urskilja. Idag vet jag att hunden hanterar raketerna hyfsat. Det känns otroligt skönt och jag andas ut.
GOTT NYTT ÅR!
Kommentarer
Trackback
