En TIMME kvar!
Mitt hopp om att kanske krypa ner under täcket, lite mys och kram och sen lite sömn rinner sakta ner från bordet likt en tavla av Dalai Lama. Ja jag vet, mina liknelser i denna sena timme är inga prisvinnare. Ni får ta dem för vad dom är. Eller så kan ni välja att blunda, vända er om och aldrig titta tillbaka. Glöm inte att öppna ögonen bara när ni går härifrån, annars vet man aldrig vart ni hamnar. Hursom.
Oj, jag tror jag tappade spåret litegrann.
Men en hel timma! Om klockan nu är ett, vilket den är, så betyder det att klockan kommer att hinna bli två innan dom är klara. MINST! Suck. Min forna optimism känns nu avlägsen.
Jag kanske skulle prova samma taktik som på jobbet, när man vill stänga restaurangen för kvällen men gästerna inte håller med. Man dimmar diskret men märkbart ner ljuset. Tar fram skurmoppen och placerar den strategiskt i ett hörn nära gästerna. Går runt till alla andra bord och blåser ut ljusen. Om detta till trots inte fungerar, så kan man helt sonika låsa dörren till restaurangen. Med ett ljudligt "klick". Då brukar dom fatta.
En timme. MINST.
Har under detta bloggande i allafall fördrivit ett antal minuter av denna timme. Bara resten kvar då!
I´m dreaming of a...
...GREEN CHRISTMAS? Nejmen, det var väl ändå inte så den sången gick, eller? Jaja, "The grass that stole christmas" kanske blir nästa års blockbuster på bio?
Men jag löste detta med snöns frånvaro på ett finurligt sätt, tycker jag i alla fall. Marken täcktes (nåja...) faktiskt av ett nästan obefintligt lager med snö, eller var det frost? Vem vet? Så var gång jag spanade ut genom fönstret så kisade jag och låtsades att frosten var ett rejält snötäcke. = ) En temporär men för stunden effektiv lösning. Ända tills dess att jag var tvungen att gå ut det vill säga, för på det istäcke som prydde gator och torg, i kombination med höga smala klackar var det inte läge att kisa.
Fick i alla fall många fina julklappar i år med och är på det stora hela väldigt nöjd. Inte minst med tanke på vår FIIIIIINA julgran, som förmodligen är den finaste jag vet! Toknöjd är jag, jag längtar redan tills jag får klä den igen nästa år.
En massa jul och nyårskramar till er alla nu....
SNÖ
Brun och...
Varje gång jag ger mig på något så galet som att gradera så måste jag efter halva graderingen fråga mig själv varför jag utsätter mig för sånt. Inget bra svar har jag hittat än så länge.
Men det är i alla fall en ganska skön känsla när det väl är avklarat. Puh.
Om man bortser ifrån träningsväsken i alla fall! Den är INTE skön. Inte nånstans. Inte på framsida, baksida, insida eller utsida lår. Inte i nacken, i axlarna eller i ryggen. Inte i magmusklerna, överarmarna eller underarmarna.
Jaja....men nu är jag i alla fall stolt ägare av det bruna bältet. Vill bara till att man ska leva upp till det då också. Skall göra mitt bästa =)
Nu måste jag i alla fall övertala mig själv om att det är en jättebra idé att gå och ta på sig gin IGEN! Suck. är inte så sugen, men barnen måste ju få sin träning i alla fall. Får väl se till att hålla dom aktiva och mig själv inaktiv. Eller nåt!
Och än en gång, vart är snön? *saknar*
