Niftys liv och hundbestyr...

Inatt var det rastartjänst för husse och matte igen! Vi som lurats att tro att Chappens mage blitt bra igen. Jaja. Skam den som ger sig.

Långpromenad har vart temat för dagen. Elelr lång och lång. Lång för att vara Chapp kanske. Vi gick heeela vägen till Aurum där vi lunchpausade..... :) Nu är det en slagen hjälte vi har!

För övrigt har dom börjat måla vårt hus nu... det verkar bli typ beige. Men man kan inte så noga veta förrän det är färdigt... Så vår balkong är nu helt igentejpad varför det är ganska mörkt inne hos oss. Vilken tur att det ändå är molnigt idag. Vi får hoppas att de är klara på just vår balkong innan det blir varmt ute igen. Det blir ju nämligen outhärdligt varmt inne om man inte får vädra.

Nu ska jag till bibblan....måste lämna igen alla hundböcker och fundera vilka nya jag ska låna. Jag önskar att de hade Ceasars bok men det tvivlar jag på. Men man kan väl få hoppas? :) Funderar faktiskt på att köpa den... Sen såg Johans att hans DVD:er finns på Åhlens. Kanske måste proviantera mig lite! ;)

Nu är då begravning nummmer två avklarad och nu får det vara nog. Nu orkar vi inte mer! Nu har jag torkat tårarna för den här gång och behöver tid för att bygga upp ett nytt lager. Ge mig tid! Snälla ge mig tid!

Idag gjorde vi en liten utflykt, först till Arken Zoo där nya tuggben, schampo samt en aktiveringsleksak inhandlades till Chapp. Sen inhandlades lite enkel picknick (stavas det verkligen med ck två gånger?) på Ica Maxi och sen begav vi oss till Bureå och Daniel Sten.

Solen lyste skönt på oss och Chapp passade på att leka lite i vattenbrynet. Han var också sugen på att ge sig iväg på en vandring på stenarna men där satte vi stopp. Han får nog växa upp lite och skaffa sig lite mer koll på sina ben och sin omvärld innan vi ger oss på sådana balansakter. :)
Jag hade tänkt ta en massa fina bilder av dagen men tyvärr hade kameran slut på ström. Typiskt. Jag måste ladda upp den och knäppa lite pics på det fyrbenta underverket, han växer ju så det knakar...

För intresserade kan jag rapportera att magproblemet nu har stillat sig, hejja veterinärernas snällmat som vi fick prova gratis! Den är förmodligen jättedyr egentligen.... Men de påstår att nu när magen börjar bli ok igen så ska vi kunna återgå till hans vanliga foder. Hoppas det. :)

Nu blir det käk! :)

Jag njuter av vädret! Jajjemän det gör jag.

Jag funderade lite idag och kom fram till att jag är alldeles för utmattad efter alla luftgropar i mitt liv just nu för att orka njuta av något annat sorts väder än detta. Så just nu är det perfekt! Skönt!

Jag vilar och rastar magsjuk hund i regnet.... hihi. För somliga låter inte detta perfekt...men för mig är det det. Kanske inte den delen med magsjukan men resten.... :)

Just nu lever vi hundliv.

Vi rastar hund, typ hela tiden... :) Det är förunderligt hur mycket skit som kan rymmas i en sån liten krabat. Och ja, läs det bokstavligt så förstår ni vad jag menar.

Och när vi nte rastar hund så leker vi med hund. Och om vi inte leker med hund så tassar vi på tå för att inte väcka det lilla underverket när han sover så sött. Dels för att vi inte vill störa och dels för att man inte är jättesuen på rastning hela tiden. Och nysoven är lika med toanödig... hihi.

Och gör vi inget av ovanstående så roar vi oss ofta med att försöka klura ut hur denna lilla varelse fungerar. Och det är inte alltid så lätt.

Nu börjar det kännas övervägande positivt detta med hundägandet. Men jag måste erkänna att det kommer att bli skönt den dagen han inte måste ut och rasta mitt i natten. Och när han börjar förstå att han inte behöver använda tänderna till allt. Och när han blir så stor att  han kan klara sig i alla fall stundtals själv. Just nu är det lite ensamt att handla och tvätta och fixa andra ärenden som vi tidigare alltid gjort tillsammans. Nu måste ju oftast en av oss stanna hemma med hunden när han inte kan följa med.

Valptiden har sin charm men lite bök är det alltid. :)

Han är verkligen otrolig denna lilla Chapp. På många de sätt.

Jag och Chapp har nu börjat om på en ny kula. Nu ska det bli klart att jag bestämmer lika mycket som Johan och att det inte är OK att uppföra sig hur som helst mot mig. Jajjemän. Jag har vilat på saken och kommit fram till att någonstans har jag och världens bästa Chapp missförstått varandra. Nu ska det bli ordning på torpet.

Idag har det vart mycket roligare än igår att ha en hund. Jag och Chapp har liksom hittat ett nytt och bättre spår och han börjar nog förstå hur viktigt det är att lyssna på matte också. Inte bara på husse. :)

I övrigt är han såklart världens bästa hund. Halsbandet accepterades på andra försöket. Kopplet likaså även om det inte var riktigt lika poppis. Men han börjar vänja sig! :)
Vidare är han också nästan helt rumsren. En enda liten inomhusolycka har vi haft och som med det mesta var det mer vårt fel än hans fel. Vi missade hans "nu-är-jag-kissnödig-signal" och på den vägen var det. Men han är kanonduktig på att säga till. :)
Som om allt inte vore bra nog så sover han nästan hela nätterna. Första natten väckte han oss tre gånger för att han var nödig. Igår natt 2 gånger och i natt sov han hela natten. Klockan 06.00 fick husse göra en utryckning men annars var det lugnt.

Så det är en bestämd liten herre som flyttat in. Men charmig från svans till nos. :)

Vår lilla valp har drabbats av vad jag tror är separationstrots. Det har nog gått upp för honom nu vad allt detta innebär. Han har nog förstått att han inte kommer att åka tillbaka till mamma igen. :(

Just nu känner man sig som en dålig människa, men jag litar på att det går över och att han snart är den glada lilla hund som jag vet att han egentligen är.

Nu är vi det på riktigt! :)

Idag känns allting overkligt. Som en film. Jag sitter still och tittar på filmen som rullar på runtomkring mig.

Att det oundvikliga ändå är så ofattbart var jag inte beredd på.

Just nu är tunneln mycket lång. Tur att jag har alla mina vänner vid min sida under vandringen. Tur att Johan håller min hand när ljusningen är som längst bort. Tur att min familj finns med mig. Tur att Chapp snart kommer med sin mjuka nos och viftande svans. Vad jag är tacksam för allt jag har.

Nu tar jag några dagars ledighet från bloggandet. Jag måste samla mig och häma kraft för att komma igen. Det är fortfarande lång väg kvar.

En konsekvens av väder är att man kan bli blöt. Till exempel på en dag som denna. Blöt, blötare, jätteblöt! En hund som våran hund är en sån hund som förmodligen kommer att tycka om när det är blött även om husse och matte inte är riktigt lika roade!

JAG MÅSTE KÖPA ETT REGNSTÄLL! Herregud, det hade jag inte ens tänkt på.

Frågan är då, ska man satsa på en sån där skrikigt gul historia eller ska man försöka hitta något mer diskret? Kanske svart? Grönt har jag också förstått är populärt. Hmm. Jag har aldrig tidigare haft anledning att klura på detta med regnställ, så jag tycker det känns lite svårt. Tips? Sandra borde vara proffs på utekläder, förskolelärare som hon är. :) Ska nog fråga Linda på jobbet också.....

Igår gjorde jag trevliga saker - jag städade! Men inte städade som i att bara städa, utan jag finstädade för vovvens hemkomst. Fixade matplatsen och sovplatsen, la ner alla pälsvårdsprylar i en egen låda... såna saker.... :) Och ikväll ska Johan trolla bort en massa farliga kablar. Snart är vårt hem valpsäkrat!

Herregud,nu är det inte ens en hel vecka kvar innan vår lilla familj på fyra ben utökas till åtta! Fatta, det är ju faktiskt en fördubbling! :) På söndag är hundägandet ett faktum. Jag vet inte om jag har förstått det på riktigt riktigt ännu! :)

Chapp fick sin första present igår, en jättemysig och gigantisk kudde att mysa på! Han fick den av min bror och hans sambo. Hon hade sytt den alldeles själv! :) Skitfin! :)

Vet ni förresten att det är skitväder ute idag? Vädret har nog inte fått meddelandet om att min semester snart börjar. Skärpning!

...då jag vaknade klockan 10.00 efter att ha sovit i 15 (!) timmar! Somnade klockan sju på soffan igårkväll....vaknade till lite vid 22 och lommade ivär till sängen där jag somnade om fortare än du kan ana.

Herreminje, jag måste ha varit jättetrött! Jag hade alldeles ont i hela kroppen när jag vaknade, ni vet sådär som man får om man vart sjuk och sängliggandes i flera dagar. Usch ja, kommer förmodligen inte att somna förrän nån gång i natt. Men det är smällar man får ta.

Är ju av bara turen ledig imorrn! :) Sen är det bara fyra dagar kvar till semestern. Hur lyckligt lottad är inte jag? :)

Nu blir det bio!

Man funderar mycket i sorgliga tider. Något jag tänker på ofta just nu är att man verkligen borde bli bättre på att ta tillvara på varje dag. Man vet ju inte vilken som är den sista. Varför gör man inte det? Varför vet man denna sanning men väljer att inte göra något åt det?

Är man rädd att erkänna att man är dödlig?

Något jag jobbar på att bli bättre på är att uppskatta varje dag. Varje dag är värdefull.

Sen går jag på semester. Eller egentligen är det 6 arbetsdagar kvar, men man ska räkna på det mest upplyftande sättet. Innan dess ska ett farväl och en begravning klaras av.

Jag ser ljusare tider nånstans borta i horisonten och siktar ditåt!

Just nu är jag helt tom på inspiration. Förmodligen är detta ett resultat av en i det närmaste total utmattning som jag dragit på mig sista veckorna...

Just nu är det en tung period. Jag kämpar på och kommer ut på andra sidan starkare än tidigare! Till dess får ni ha tålamod och överseende med att jag kanske inte riktigt är mitt vanliga glada jag.

The show must go on! :)