Niftys liv och hundbestyr...

Ursäkta, vad hände med vädret? Man måste ju få fråga.

Jag brukar inte vara den som klagar när det snöar - men nu får det väl ändå räcka? Vi har redan massor med snö, så mycket så att de förmodligen inte tinar bort före midsommar, och nu behöver vi faktiskt ingen mer.

Och hör sen. :)

Det här med husköperi är inte alltid en rolig historia. Som när man hittat ett hus man vill ha och någon annan har råd att betala mer för det. :(

Men det sägs att det kommer fler hus - jag håller alla tummar och tår jag har.

Nu: OS!

Igår var ju som alla vet vare sig man vill kännas vid det eller inte Alla Hjärtans Dag, eller allahjärtanshelgen som radion envisades med att kalla det - när blev allahjärtansDAG en hel helg? Jag måste ha missat något.

I allafall stod jobb på schemat, och sen skulle älsklingen på gymet (!) och sen var biobiljetter bokade för Valentines Day. Nu blev det inte riktigt så - i alla fall inte mitten. Jobbet bockade jag av från listan och bion avslutade kvällen. Men där på mitten blev jag kidnappad, utskickad på promenad tillsammans med Lisa under stränga order att vara borta minst en timme, och sen fick vi sätta oss vid dukat bord. Killarna hade under vår promenad hunnit med att handla OCH laga en helt fantastisk middag med efterrätt. Imponerande, minst sagt. :)
Filmen var riktigt trevlig måste jag säga. Till och med älsklingen tyckte det men det kommer han förmodligen inte att erkänna om ni frågar honom. Sorry att jag skvallrade på dig sötnos! :)

Så det var hjärtanen - nu till ångesten. Banken har bestämt att dom vill låna ut en miljon enkronor till oss om vi vill köpa ett hus. Shit. Och det finns ju ett hus som vi vill köpa. frågan är bara för hur mycket och om någon annan vill köpa det för mer pengar än vi. Jag känner att jag rör mig i ett område som jag nästintill inte behärskar. Jag vet inte hur man köper hus. Hjälp.
Men jag har egentligen ingen ångest över att äga ett hus - för det är ju det jag vill. Jag, älsklingen och vovven i ett alldeles eget hus. Vilken lycka. Nej jag har ångest över allt jag inte har koll på. Allt jag känner att jag inte förstår och allt jag inte kan kontrollera. Puh. Men jag lär mig efter vägen och ångesten gömmer sig allt längre bak i mitt medvetande. Vem vet, plötsligt kanske vi äger ett hus och allting blev jättebra. :)

Och nu, solen. Den Ljuvliga Solen. Dagens hiss går till de som kört med sin skoter PRECIS där jag och vovven vill promenera i skogen. Fantastiskt. :)

Jag vill minnas att jag påstod att jag skulle läsa Twilight långsammare den här gången. Så blev inte riktigt fallet. Jag halverade tiden... fyra böcker på en vecka. Jag känner mig nästan omänsklig. :)

Men jag läste noggrannare den här gången - och häpnade över hur mycket magi jag missade första gången. Alla bilder målades upp så mycket tydligare när jag inte hade bråttom mot slutet som jag var rädd skulle komma alldeles för fort.

En trevlig känsla infann sig när jag insåg att jag den här gången inte var rädd för att sagan skulle ta slut. Jag kan ju läsa den igen, och igen, och igen...

Nästa gång tror jag att jag ska läsa den på engelska, omväxling mina damer och herrar. Men det finns ju faktiskt inget i bokvärlden som går upp emot att läsa en fantastisk bok på det språk som den var menad att läsas på från början. Magi.

Om en förkylning kan vara trevlig så skulle jag tro att man kan kalla den här för just det. Jag är helt helt färdig fysiskt så jag orkar inte vara uppe och göra någonting, men jag är inte så utslagen att jag inte orkar vara vaken. Så länge jag håller mig i horisontalus lägus är livet helt okej. Och det innebär ju att man kan göra trevliga saker som att titta på film och läsa böcker.

Jag har nu börjat om från början med Twilightserien. Och den här gången ska jag läsa långsammare och supa in allt det jag missade sist när jag hade så bråttom med att få veta slutet. Jag njuter av upplevelsen - även denna gång. :)

Självklart, om jag sätter det hela i ett världsligt perspektiv, så är min förkylning ett hyfsat banalt bekymmer. Men ibland måste man bara få tycka synd om sig själv i alla fall. Jag fick gå hem från jobbet idag - det känns som om jag har blivit överkörd av ett tåg.

Det bästa botemedlet brukar ju vara att sova och det skulle vara mitt förstahandsval om det inte vore för att det renoveras i en lägenhet här intill. Suck.

Jag måste ju erkänna att jag ofta tycker att vo har onödigt många tv-kanaler nu för tiden... men de fyller verkligen en viktig funktion en dag som denna.

En annan sak jag verkligen uppskattar just idag är hunddagiset. Herregud så skönt det känns att inte behöva ha dåligt samvete för att jag inte orkar underhålla något mer än min växelvis rinnande och täta näsa. Vovven skulle vara så uttråkad. Förhoppningsvis kommer han hem ordentligt motionerad och aktiverad i eftermiddag.

Nu börjar det närma sig lunch, älsklingen kommer och levererar en Karins lasagne och med lite tur - Twilightfilmen.