Dagen började klockan...

...halv 6 imorse med en ond fot. Elva timmar, 125 pensionärer, en enerverande arbetsgivare som dessutom verkar oförmögen att förstå värdet av sin personal samt hur många personal som behövs för att serva tidigare nämnda pensionärer, och ännu ett arbetspass utan raster senare kan jag inte riktigt bestämma mig för vilken fot som gör mest ont. Den som hade ont när dagen började, eller den jag har gått på hela dagen för att den andra hade ont...Hmmm....

Ja, pensionärerna var faktiskt ovanligt snälla idag, inte en enda ville ta med sig en doggybag hem, dom sölade och drällde ovanligt lite på golvet, och ingen av dom, INGEN, gnällde över att det inte fanns någon lingondricka. Vilket de är helt fenomenala på att gnälla över i vanliga fall, trots att dom aldrig har beställt någon lingondricka till sin återkommande lunch på mitt jobb.

Vet någon förresten om det finns en självräknande miniräknare för aretsgivare? En som på egen hand kalkylerar hur många personal som behövs för att personalen inte skall köras i botten, en som räknar ut hur mycket personalen är värd i service och nöjda gäster räknat, en som dessutom kan räkna våra timkort så att dom blir rätt?

Puh, nu har jag gnällt av mig lite... tror att jag nu ska sätta mig under en filt i soffan och njuta av att jag mycket välförtjänt är ledig imorgon!

Kommentarer
Postat av: Linda

Hmmm... skulle nog önska en sådan räknare själv om det fanns, du är tyvärr inte ensam om att ha chefer som inte uppskattar det jobbs som läggs ner för att hålla gästerna nöjda och glada.

Nåväl - njut av ledigheten och ta vara på den (= sök nytt jobb)! ; )
Kram
Linda

2007-02-15 @ 20:36:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0