Niftys liv och hundbestyr...

I ovan nämnda situation befann jag mig i efter jobbet igår. Skulle tvätta av mig lite när jag slutat jobba och drog igen dörren på vår personaltoalett (som för närvarande saknar handtag) något för mycket, i tron om att det, precis som Per hävdat, gick att öppna med hjälp av låsvredet. VILKET INTE FUNGERADE! Mycket uppgiven satte jag mig ner en stund och tyckte synd om mig själv, svor över min dumhet och misströstade över att ingen förmodligen skullle komma att använda personalrummet förrän vid femsnåret. Klockan var nu kvart över 2 och jag befann mig i ett mycket trött stadium eftersom jag knappt sovit något och stigit upp okristligt tidigt.

Jaja, i hopp om att kanske någon av städerskorna skulle komma ner snart för att städa den våning jag befann mig på, eller att någon skulle komma förbi för att hämta något från städförrådet som är granne med vårt omklädningsrum, bankade jag i sinne på dörren och ropade för full hals. Jag var också ganska säker på att det befann sig någon i rummet bredvid så jag provade banka på den väggen också. Vilken visade sig vara av betong. Hopplöst med andra ord!

Jag hade just satt mig ner för att misströsta igen när en räddande ängel föll ner från något moln som flög förbi. Det kom en tjej som skulle börja jobba på städet vid halv tre. Lycka! Hon hämtade världens bästa Kenneth som kom och hjälpte mig ut =)

Hade faktiskt hunnit börja planera hur jag skulle sova på bekvämaste sätt på toalettgolvet i väntan på att nina skulle börja jobba kl. 5. Men i slutändan så vart jag bara instängd i ca en kvart eller så, tack och lov!

Usch, nej jag var verkligen inte sugen på att sitta fast på den där toaletten särskillt länge när jag för en gångs skull kunnat sluta tidigt när jag jobbat frukost. Hade verkligen sett fram emot att komma hem och vila. :)

Jaja, den pärsen är över nu och jag hoppas jag slipper uppleva det någonsin igen! :)