Dagens samtalsämne
Jag hade idag en diskussion med en kollega ang. att bli äldre och att önska att man kunde var yngre igen. Den där härligt bekymmerslösa ungdomen när man fortfarande bodde hemma och hade sommarlov hela sommaren. Eller när man i värsta fall funderade över om den där gigantiska finnen någonsin skulle försvinna. Såna funderingar fanns inte i min verklighet. De små "Åh, herregud" var ingenting emot alla stora "ÅH HERREGUD".
Min kollega suckade och konstaterade att han önskade att han fick vara typ 14 år igen... :)
Jag funderade lite över det där... och konstaterade att jag absolut inte skulle vilja vara yngre igen. Jag tror inte att jag kommer att önska mig tillbaka till mina tonårs-, eller början på 20-årsåldern ens när jag blir väldigt mycket äldre än vad jag är nu. Snarare ser jag fram emot att succesivt bli lite äldre och kanske leva ett liv som undan för undan känns lättare att leva. Ett liv där de stora bekymren blir mindre och mindre dominerande och kontrollerande.
Däremot saknar jag de år som jag känner gick mig förlorade. Därmed inte sagt att det inte hände en del bra saker under alla de där åren också, men jag kan inte hjälpa att tro att de där åren kunde ha varit ännu mer.
Ja vad ska man säga. Man har alla olika perspektiv på saker och ting. Alla ni som önskar att ni var yngre igen, släpp åldersnojan och uppskatta att era undomsår är år värda att återleva. Om livet inte var mycket värre än finnar, hjärtesorg och obesvarade förälskelser, var tacksam! :)
Visst är det jobbigt att sakna det man inte längre har, men jag skulle föredra det framför att sakna det man kunde ha haft men aldrig fick.
Efter dessa ostrukturerade funderingar är det nog dags att besöka Herr och Fru säng! :) Goodnight!
Min kollega suckade och konstaterade att han önskade att han fick vara typ 14 år igen... :)
Jag funderade lite över det där... och konstaterade att jag absolut inte skulle vilja vara yngre igen. Jag tror inte att jag kommer att önska mig tillbaka till mina tonårs-, eller början på 20-årsåldern ens när jag blir väldigt mycket äldre än vad jag är nu. Snarare ser jag fram emot att succesivt bli lite äldre och kanske leva ett liv som undan för undan känns lättare att leva. Ett liv där de stora bekymren blir mindre och mindre dominerande och kontrollerande.
Däremot saknar jag de år som jag känner gick mig förlorade. Därmed inte sagt att det inte hände en del bra saker under alla de där åren också, men jag kan inte hjälpa att tro att de där åren kunde ha varit ännu mer.
Ja vad ska man säga. Man har alla olika perspektiv på saker och ting. Alla ni som önskar att ni var yngre igen, släpp åldersnojan och uppskatta att era undomsår är år värda att återleva. Om livet inte var mycket värre än finnar, hjärtesorg och obesvarade förälskelser, var tacksam! :)
Visst är det jobbigt att sakna det man inte längre har, men jag skulle föredra det framför att sakna det man kunde ha haft men aldrig fick.
Efter dessa ostrukturerade funderingar är det nog dags att besöka Herr och Fru säng! :) Goodnight!
Kommentarer
Postat av: Linda
Du är klok som en hel bok, Kicki! Kunde inte ha sagt det bättre själv.
Dessutom så blir man bara smartare med åren och det är ju inte att förakta... ;P
Trackback
