Det brinner!
Till och med hunden har gått brandutbildning, han var inte så imponerad och ägnade sig åt en hel del tuggande på matte (vilken tur att han bara var med en halvtimme). Han har också åkt brandbil, mycket spännande. :)
Nu till dagens fråga: Vad gör alla människor i skogen klockan tolv på en torsdag? Det fullkomligt kryllade av små muppar, överallt! dom dök upp där man minst anade det och inte hade en chans att hinna kalla till sig hunden innan det var för sent. Så då tänkte jag att vi går upp på berget, där borde vi inte träffa nån. Men så fel jag hade. Mitt i skogen där det inte ens fanns någon stig kom det en man vandrandes. Om han då hade vart klädd som en bärplockare, men nej. Han traskade omkring i jeans och alldeles hundlös. Vad gjorde han där?
Jag har kommit fram till att han nog var en skummis. Han hade mustasch. Alla skummisar har mustasch! Förlåt för att jag drar alla skummisar över en kam. Men är man ändå redan en skummis kanske inte mina kammar har så stor betydelse. :)
Och därmed inte sagt att alla med mustasch är skummisar, bara många!
Vad har du i frysen?
Då kan man ju förstås komma att fundera över hur det kan komma sig att det har flyttat in en älgfot i min frys (eller rättare sagt i min mammas frysbox eftersom min egen frys är för liten och älgfoten stor...).
Idag var det viltspår som gällde på valpkursen, detta hade jag verkligen sett fram emot eftersom jag funderat på att träna spår med lillvovven. Den första introduktionen gick lite sisådär, han nosade runt, runt och gick lite fel men hittade fram till älgklöven där massor av beröm väntade.
Men när det var dags för det riktiga spåret så såg man inte skymten av den där lilla osäkerheten. När han nosat ordentligen på påsläppet så bar det av i en otrolig fart. Det gick så fort så matte knappt hann med och nästan stod på näsan bland snåren som följd. Det var också enda gången han avvek det minsta från spåret och det var ju bara för att jag störde lite i linan när jag snubblade.
Chappen är nog en naturlig spårare och tro mig, han behöver använda skallen ordentligt så han lugnar ner sig litegrann.
Jag råkade i alla fall spendera lite pengar också, en spårsele och spårlina stod på inköpslistan och det kostar några hundralappar. Men vi fick ett läderkoppel på köpet för att vi handlade för mer än 300 kr. Så man kan också se det som att jag har sparat lite pengar där. Beroende på hur man räknar. :)
Det föll sig i alla fall så turligt att vi fick ta med oss klöven hem så nu är den nedfryst i mammas frysbox i väntan på första bästa lediga dag. Då ska jag och Chappen ut i skogen och gå spår! Jag ska bara komma över läskigheten med att bära omkring på en död älgfot :)
Jag ska sluta äta chips
Men idag känns det som att jag kanske inte ska sluta, bara äta lite mindre. Hmm.
Idag blir det så hundkursande ute i skogen. Det ska bli väldigt spännande, dags för spårning! :) Jag har längtat och längtat efter detta, hoppas bara lillvovven tycker det är kul... :)
Nu blir det kräm och världsgodaste mackan till lunch. :)
Världens bästa hund!
Fem saker i frysen
Kycklingfileér
Bär
Äpplen
Köttfärs
Isbitar
Fem saker i garderoben
Jeans
Myskläder
Underkläder
Sockar
Tröjor
Fem saker i bilen
Hund
Hundbur
Sand (se ovan...)
Vattenskål (se punkt ett och två)
Nödväska (startkablar och mössor och annat bra-att-ha-när-bilen-stannatgrejjs)
Fem saker i handväskan
Mobil
Jobbnycklar
Kalender
Plånbok
Lypsyl
Och nu till världens bästa hund. Igår, efter en helvetesdag på jobbet, var jag så säker på att hundkursandet skulle gå åt pipan för att matte var alldeles för trött och det brukar vovven inte vara sen att utnyttja. Men dra mig baklänges, han skötte sig hur bra som helst. HURRA! Jag var så glad, så glad och så stolt så jag trodde att jag skulle spricka. :) *mallig*
Nog hade vi några småbråk men dom kunde inte ens jämföras med vad vi haft andra gånger. Och de små vi hade igår gick över jättefort. Jag sov riktigt riktigt gott i natt! :)
Nu är det roligt på riktigt att ha hund. Men lite läskigt kan det också vara, vilket jag blev varse på vår promenad i skogen för en stund sedan. Jag var en duktig matte och övade inkallning i det fria när jag plötsligt upptäcker hur det skummar saliv ur munnen på lillvovven. Det var dessutom lite rödfärgat som om det var blodblandat saliv. Läskigt. Jag skyndade mig hem i alla fall men när vi kom hem var det bara borta. Jag kollade munnen lite extra och ser då att han tappat en av de sista tänderna, en huggtand. Förmodligast var det väl därför. Puh. Mattehjärtat tog ett extra skutt där.
Nu blir det snart hockeypremiär så lillvovven (som för övrigt verkar ha planer på att snart vara en storvovve) ska hälsa på hemma hos svärföräldrarna några timmar. Trött som han är så här dagen efter kurs är han ganska lättskött. :)
Middagstajm!
Vilken härlig dag, tralalala tralalala lalala, vilken härlig dag!
VÄDRET Hösten visar sig från sin härligaste sida. Ren och fin luft och strålande sol!
SOVMORGON Fick dessutom lite tid att ligga och dra mig då hunden sött sussade vidare på sin filt.
OPRAH Ett helt program om SATC-filmen. Ljuvligt.
BJÖRKIS Äntligen har jag hittat den perfekta godispåsen för träning som jag letat efter så länge. Hurra!
JÄRNTABLETTER Vad ska man säga? Järntabletter är grejen för en go å gla´ jag.
HUNDEN Ett helt träningspass och en hel promenad utan bråk! Nu har jag en motiverande målbild att arbeta efter. :)
Det är inte alltid de stora sakerna som gör en dag till en underbar dag. Ibland räcker det med de små. :)
Kurs i ledarskap
Mattes ledarskap är vad som tränas två gånger i veckan ute i Långviken på valpkursen. Utimellanåt så lär sig Chapp att gå fot och göra fina saker och sitta och vänta snällt och att inte bry sig om och störas av vad som händer runtomkring, men mest av allt är det jag som tränar mitt ledarskap.
Och det är minsann inte lätt kan jag lova. Ibland önskar jag nästan att jag var man, dom verkar som ha så naturligt mycket lättare för det där. Orättvist. Jaja. Det var ju ingen som sa att det var lätt att ha hund. :)
Det sköna är ju att jag ser att det ger resultat. Visst har vi både dalar och toppar men det går framåt i alla fall. Så jag håller hoppet högt och sträcker på mig. Det ska nog bli ordning på mig med, Chapp oroar jag mig inte det minsta för. :)
Idag har vi mestadels legat på golvet och morrat. Hihi. Jag är skitkass på det. Det var verkligen inte någon naturlig talang som jag besatt. Men jag övar och jag lär när jag ser responsen hos hunden. Ont i halsen får jag också...
Just nu ligger hunden förnöjt och tuggar på sin Kong som jag pulat in köttbullar i. Jag njuter av stunden för mig själv och ska nog passa på att läsa lite medan han roar sig själv. :)
Vilken morgon
När käre sambon for till jobbet imorse hade jag lite svårt att somna om så jag låg och snurrade ett bra tag. När jag till sist somnat om så väcks jag och lillvovven av världens smäll utanför vårt sovrumsfönster. Sen hör vi skrap skrap skrap... Det är alltså en målarjävel (förlåt, jag blir grinig då jag väcks av att nån smäller upp en stege i min sovrumsvägg) som tycker att halv åtta är en bra tid för att skrapa bort gammal färg runt fönster. Varken jag eller hunden höll med.
Och när vi just somnat om igen, hunden tryckandes under sängen, så var det naturligtvis dags att stiga upp. Den käre sambon ringde och hade fått tag på alltele och vi skulle prova dra i några sladdar för att få telefonen att funka igen. Hunden vaknade naturligtvis och skällde och levde jävel under tiden för att sen bråka när jag till slut kom mig ut med honom för morgonrastningen. Suck. Behöver jag säga att sladdragandet inte gav något resultat? Nu ska tydligen en tekniker kontakta oss. Om typ 200 år eller nåt.
Jaja, nu är jag och hunden vänner igen och han sover gott i solljuset som skiner in genom vardagsrumsfönstret. När han vaknar ska vi bege oss ut i skogen för att träna lite på allt vi lärde oss på kursen igår. :)
Jag avslutar med ett litet citat:
Det är inte hat som dödar människor, det är likgiltigheten. (Elie Wiesel)
Fantastiska valpkurs!
Kvällens mest intressanta var hur väl kursledaren läste, inte bara hunden utan även mig.
Ett nytt halsband inhandlades också och vilken skillnad det blev. Det är som att vara ute med en halt annan hund. Man tackar. :)
Nu blir det snart lite jobb och om jag har tur och Johan är hemma när jag slutar ikväll så kanske man får tigga till sig lite massage. Jag har nämligen träningsvärk efter kursen.... det hade man aldrig trott.
Någon som har en bakdörr till övers?
Har ni nånsin känt att ni gör något enbart för andras skull och inte längre för er egen skull? Som att ni fortsätter lägga energi på någonting bara för att ni en dag kanske kommer att vilja det igen och inte vill att det ska vara borta då? Så känns det. Och boken beskriver det så fantastiskt som att man önskar att man kunde slippa ut genom en bakdörr utan att det märktes. Utan att det fick några konsekvenser för någon annan. Att man liksom bara kunde slinka undan och allt skulle fortsätta rulla på som förut i alla fall. Bara utan mig.
Är det någon som har en bakdörr att låna ut?
