Niftys liv och hundbestyr...

Jag är ju venligtvis inte den som lägger särskillt mycket pengar på varken skor eller kläder. Men imorse måste jag tatt på mig spenderarbyxorna för idag har jag köpt skor för 2800 kronor. Hej och hå. Men när jag vandrar omkring i skogen med mina torra och varma fötter så kommer det att vara värt varenda krona! :)

Herregud vad jag skrattade. Det är ett sånt där klipp som jag skrattar åt i förväg nu när jag vet vad som ska hända... :)

Idag är en riktigt bra dag visade det sig. Idag är nämligen dagen då jag har hittat en dagisplats till världens bästa lillvovve med separationsångest.

I somras bodde Chapp på ett hundpensionat när vi var på minisemester i Borås och nu har dom startat dagisverksamhet för fyrbeningar...Hurra Hurra Hurra!

Och det är inte ens dyrt, och han får massor med motion och aktivitet under tiden som jag får jobba i lugn och ro när jag vet att vovven har det bra under tiden. Jag behöver inte längre känna mig stressad över att han kanske gnäller och skäller och stör grannarna när vi inte är hemma.

Inte heller mitt varierande schema och dåliga möjligheter till framförhållning var nåt problem, det var bara att maila vilka tider jag vill att han ska få vara där så skulle hon ordna det.

Jag kan inte ens räkna hur många stenar som föll från mina axlar.

Finns det änglar? Inträffar mirakel? Vilken högre makt ska jag tacka idag?

Som sagt, idag är en riktigt bra dag! :)

Ikväll hade jag sett fram emot en behaglig kvällspromenad i den snöklädda skogen. Tyvärr spolierades detta av ett förvirrat rådjur som just idag hade bestämt sig för att vandra omkring i vårt elljusspår. Plötsligt var vovvens koppelhyfs som bortblåst. Det luktade ju gott överallt samtidigt... :)

Nu ligger hunden helt utslagen under soffbordet...det tar på att spåra rådjur. :)

www.wikipedia.org

 

I måndags var jag och mamma till biblioteket och jag lånade Min vän Henry av Nuala Gardner. Inatt, 360 sidor senare, läste jag bokens sista sidor. Och grät så att jag väckte Johan. Stackarn, han trodde att jag var ledsen på riktigt tills han insåg att det var boken som frammanat dessa störtfloder.

 

Boken var verkligen helt fantastiskt bra. Kanske inget litterärt mästerverk rent språkmässigt men så otroligt fängslande att det inte gick att sluta läsa. Sluta gråta var inte heller ett alternativt. På ena sidan grät man för att allt var så hopplöst sorgligt och på nästa grät man för att den lilla pojken äntligen lärt sig säga mamma och pappa.

 

Alla borde läsa den här boken! Alla!

När som helst nu är mitt drömhus sålt, till någon annan än oss. :( Men det går förhoppningsvis fler tåg...