Världens bästa vovve!

Jag måste skryta lite! Ikväll har jag verkligen världens bästa vovve!

Vi (jag och min mamma) är nyss hemkomna från en härlig skogspromenad med lös, springande, lycklig vovve. I vanlig ordning springer lillvovven omkring på femmans växel (om inte sexans...) och på ganska långt avstånd. Jag ser hur han försvinner in i skogen på vänster sida om stigen, inget konstigt där...utflykterna vid sidan om stigen är många och långa när det handlar om vår Chapp, och blir borta en bra stund. När sedan jag och mor min hinner ikapp hunden kommer han springandes i full karriär ut ur skogen, korsar vägen och sätter av mot lägdan på andra sidan skogsdungen. Det syns på hela hans kroppsspråk att nu har han fått syn på något riktigt spännande. Jag tänker för mig själv att nu är det kört, han kommer aldrig att komma på inkallning nu, och tittar ut mot lägdan. Där skuttar det omkring tre lösa hundar. Suck.
Men mot bättre vetande plockar jag i alla fall upp visselpipan och kallar på honom trots den uppenbara risken att det inte skulle fungera och därmed äventyra den nystartade visselpipeträningen. Döm om min förvåning när hunden vänder på en femöring och springer tillbaka till mig! !!!!! !!!!!!!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!!!!!!!

Vi hade verkligen alla odds emot att den inkallningen inte skulle fungera. Men det funkade! Herregud vilken stolt matte man är ikväll! :) Tacka hundgudarna för visselpipa och leverpastej i kombination! Det är grejer det!

Slut på skrytet! :)

Nu är det bekräftat!

Längdskidor är en mycket ansträngande sport. Citat ur dagens Norran:

"Det jobbigaste var uppförsbackarna och nedförsbackarna och raksträckorna." (Gustav Greus-Nilsson, 8 år och deltagare i Lilla Skelleftespelen under helgen.)

Härligt med barns slutledningsförmåga. :)


Berg- och dalbana

Den här veckan har varit precis som rubriken beskriver. Men nu är vi på väg uppåt!

Förra helgen var en fantastisk helg med festligheter i Piteå. :) Endera dagen kanske det kommer lite bilder på det, eller så gör det inte det. Vem vet. Livets gång sägs ju vara oförutsägbart vilket den senaste veckan verkligen bekräftat!

Jag tror att jag behöver en bloggpaus. Det är också mycket möjligt att den kommer nu. Om den sedan varar i en timme, en dag, en vecka, en månad eller flera det får vi se så småningom.

Till dess; KRAM.

Kork

Ibland funderar man över sin egen skärpa. Varför tyckte jag att det var en bra idé att måla naglarna före jag gjort allt det andra som jag ska ha gjort helst före klockan tre? Smink, kläder, hår...allt är ogjort. Visserligen var det åtminstonde ett lack som torkar fort och utan färg, så det är ju ingen katastrof om man får nån liten skada på det.

Men ändå, korkat!

Det hade ju vart smartare att göra allt annat först och sen låta lacket torka i bilen på väg till Piteå.

Jaja, det är inte annat att göra än att sitta och se fin ut en stund tills lacket i alla fall nästan har torkat. Får väl lägga in högväxeln med det andra sen! :)

Nu är klockan mitt i natten!

Man kan verkligen fundera varför jag fortfarande är vaken. Suck. Jag vred och vände på mig en stund, sedan provade jag knepet att läsa lite. Sedan vred jag och vände på mig en stund till. Nu provar jag surfarknepet! :)

Detta måste vara en av livets stora ironier. Man är sjukt trött men kan inte sova i alla fall. Hur tänker livet egentligen?

Imorgon (eller snarare idag...) har jag en plan. Jag ska sova ut (hah, man blir bra på att ljuga för sig själv den här tiden, hunden väcker mig nog astidigt) sen ska jag lydnadsträna hund och sen ska jag bege mig in på stan. Just nu kan jag inte komma ihåg vad jag ska göra där men det var säkert nåt viktigt. Förhoppningsvis kommer jag ihåg det när jag vaknar. Och sen imorron kväll, då ska jag scrappa! Och som jag ser fram emot det! Jag är full av inspiration efter det senaste numret av Scrapbooking mm. :)

Nu tjuter det lite i mitt öra. Jag undrar om det betyder att det är dags att ge sovandet ett nytt försök?

GO´NATT?

Att uppskatta det lilla

Jag följer en blogg som en kvinna skriver. Hon är mamma till tvillingar och förlorade sin man för några månader sedan. Helt plötsligt, utan förklaring, somnade han för att sedan aldrig vakna igen. Inte ens obduktionen kunde avgöra varför.

Jag gråter varje gång jag läser hennes blogg och påminns hela tiden om hur viktigt det är att uppskatta och ta tillvara på de små stunderna med dem man älskar. Speciellt de där stunderna man inte kunde ana att man skulle sakna.

Men varför är det så att man ofta har så svårt att ta tillvara på det man har medan man har det? Varför tar man saker för givet även när man lovat sig själv att man inte ska göra det? Varför krävs det ofta så svåra läxor för att man ska vakna?

Min hund är stulen!

Det trodde jag i alla fall en liten, liten stund när jag efter jobbet skulle hämta lillvovven hos hundvakten mamma. När jag parkerar bilen ser jag en kvinna som kommer gåendes med en hund som ser exakt likadan ut som min alldeles egen. Det var nästan lite läskigt hur lik han var. Samma temperament hade den också, detta blev jag varse när jag var tvungen att berätta för tanten att jag en stund trodde att hon hade snott min hund. :)

Det visade sig att det var en korsning mellan flatcoated retriever och golden retriever. Men jag måste ju säga att Chapp nog faktiskt är snyggare ändå. Han har en helt annan hållning än hunden som tanten hade. :) Men det skulle vara mycket intressant att sätta dom bredvid varann i dagsljus och jämföra på riktigt. Det skulle förmodligen visa sig att det är en massa saker som skiljer dem åt.

Ikväll står surströmming på menyn. Jo, du läste rätt! Svärföräldrarna bjuder på surströmming. Mitt i vintern. Inomhus. Tveksamt menyval med tanke på omständigheterna om man frågar en surströmmingsmotståndare som jag. Jag packar klädnyporna! :)

Alla pysslande vänner

detta är värt att kolla in: pysselgodis

Ibland faller till och med jag för frestelsen till såna där massutlottningar där ens enda prestation om man vinner är att man gjort exakt samma sak som alla andra. Dvs. länkat i sin blogg till bloggen som har utlottningen.
Ibland är det alldeles för svårt för att låta bli. Jag är svag. :)

Satans påfund

Häromdagen slog magsjukan till i vår lilla lägenhet. Jag blev fullständigt däckad!

Vilken tur att älsklingen var ledig från jobbet och kunda ta hand om mig. Det känns genast så mycket bättre när man inte är ensam i eländet. En så enkel sak som att någon kan hämta ett glas vatten åt en känns så värdefullt just då!

Men nu är jag på bättringsvägen igen och tackar någon sorts högre makt för att det bara var en 24h-magsjuka denna gång! Låt oss nu hoppas att jag inte smittat min kära sambo...

Bokslut 2008

Vad gjorde du 2008 som du aldrig gjort förut?
Vi blev med hund!

Håller du dina nyårslöften och ska du ge ett för 2009?
Jag tror faktiskt inte att jag gav något nyårslöfte förra året, eftersom man ändå aldrig håller vad man lovar på nyårsaftonens natt.
Men i år gör jag faktiskt ett försök. Jag ska bli bättre på att ta hand om mina tänder. Att inte slarva med tandborstningen på kvällen blir den stora utmaningen, morgonen är ju inga problem men på kvällen är jag så trött så att jag ofta hoppar över det. Men nu ska det bli ordning på tandtrollen! :)

Fick någon i din närhet barn?
En arbetskompis fick en liten pojke i november. Detta firade vi med smörgåstårta. Det måste ha vart en väldigt bra smörgåstårta eftersom den största smörgåstårtemotståndaren av alla - jag - faktiskt tyckte att den smakade helt okej! :)

Dog någon i din närhet?
2008 var året av tre begravningar för många. vi begravde älskade Kalle den 14:e juni, kära Katta den 27 juni och Johans mormor den 7 augusti. I februari gick också en av mina kusiner bort i en skoterolycka. Vi hade aldrig någon direkt kontakt men när sorg drabbar personer i ens närhet och på det sättet är det jobbigt på ett annat plan.
Året som gick var ett tungt år.

Vilka länder besökte du?
I mars åkte vi till Egypten för sol och bad under en vecka, och solade och  badade gjorde vi! :)

Vad skulle du vilja ha 2009 som du saknade 2008?
Lugn och ro. Inga dödsfall och därmed inga begravningar. Låt 2009 bli ett år då vi får vila upp oss och hämta nya krafter.

Och kanske ett husköp när man ändå är i farten av att önska saker inför det nya året. :)

Vilket datum från 2008 kommer du minnas, och varför?
Den 15 juni uppfylldes en dröm jag knappt vågat tro någonsin skulle slå in. Lillvovven var inte längre en avlägsen dröm utan en faktiskt varelse som sussade sött i mitt knä hela vägen hem från Timrå. Hela den helgen var omtumlande med nystartad semester blandat med begravning och hundköp.

Vad var det största du åstadkom?
2008 var kanske inte de stora prestationernas år, det var snarare att år av överlevnad.

Vad var ditt största misslyckande?
Min egen träning. Den blev hyfsat åsidosatt medan vi kämpade på med allt annat samt försökte klura ut detta med hundägandet.

Vems beteende förtjänade att firas?
Sandras för att hon inte tvekar att berätta för någon när de betyder något för henne! Noshörningen hänger med mig vart jag går. Åtminstonde så länge jag håller reda på  mina nycklar och inte racklar bort dom. :)

Vems beteende gjorde dig ledsen eller arg?
Jag tänker inte nämna några namn men man kan konstatera att man utimellanåt stöter på personer som livnär sig på andras olycka. I år har jag tvingats tackla två sådana personer för många men dragit slutsatsen att de förmodligen mått sämre än jag i slutändan.

Var tog det mesta av dina pengar vägen?
VOVVE.

Vad gjorde dig jätte-, jätte-, jätteexhalterad?
Hundhämtandet. Äntligen skulle drömen bli sann!

Vilken låt kommer alltid att påminna dig om 2008?
Oj, ingen aning. Jag är så dålig på det där med musik. Jason Mraz kanske?

Bästa filmer 2008?
Wild Hogs, visst var det 2008? :)

Vad önskar du att du hade gjort mer av?
Badat i somras, men sommaren gick åt till att vila upp sig mellan alla begravningar och till att rasta hund i regnet! Med tanke på vädret kanske det inte hade blivit så mycket bad även om det inte varit något hundrastande och begravande. Vi får kompensera för detta nästa sommar istället!

Vad önskar du att du hade gjort mindre av?
Gråtit.

Favorit-TV-program?
Greys Anatomy var årets stora upptäckt. Jag lyckades faktiskt med bedriften att följa en hel säsong i våras, trots knasiga arbetstider. Men sen var det slut, under hösten/vintern missade jag typ alla avsnitt. Suck. Tur att det finns DVD. :)

Vilken var den bästa boken du läste?
Eat, Pray, Love. Konstigt nog har jag inte läst den färdigt än...

Vad gjorde du på din födelsedag?
Visst är det konstigt att man ofta glömmer vad man gjorde på sin födelsedag. Jag skulle gissa att jag fikade och öppnade lite presenter. :)

Hur skulle du beskriva din stil 2008?
Ja då kom vi till nästa sak som inte riktigt är min grej. Mode. Jag tror inte min stgil vart varken mer eller mindre än tidigare men man kan konstatera att jag nu i alla fall funderar över hur min stil ska vara i framtiden. Det kanske blir projektet för 2009?

Hur höll du dig ifrån att bli galen?
Älskade sambon och lillvovven har hållit mig sansad när man stått på ravinens rand.

Vem saknar du?
Alldeles för många.

Vem var den bästa nya personen du träffade?
2008 var året då jag träffade många nya människor så det skulle ta för lång tid att klura ut ett svar på denna fråga. Därför lämnar jag det vid ingen nämnd och ingen glömd.

Berätta om en värdefull läxa du lärde dig 2008:
Att så lite som möjligt vara i närheten av personer som stjäl energi utan att ge någonting tillbaka. Varför ödsla sin kraft på dem?

Lärde du dig något nytt under 2008?
Jag har på allvar börjat med mitt kortmakeri och mitt scrappande. Jag lär mig nya saker om mitt eget skapande varje gång jag sätter mig ned vid pysselbordet och varje gång jag kikar runt på alla underbara scrapbloggar där ute.

Så var vi då här...

2009!

Det känns ungefär som det kändes igår, varken mer eller mindre! :)

Gårdagskvällen spenderade vi delvis som ett resande folk... Först hemma hos Sandra och Mårten där en fantastisk middag bestående av smördegsinbakad fläskfilé och vitlökskryddade potatisklyftor intogs. Till efterrätt åt vi någon sorts äppelkaka med pepparkakssmak som också den var fantastisk!

Sen packade hela lilla familjen in sig i racerSAABEN och begav oss till Tony och Ella på Getberget där kvällen fortsatte i mycket trevligt sällskap. Det är alltid kul med lite nya bekantskaper! :) Dessutom ägnade vi oss åt lite hunduppfostran när ändå tillfälle bjuds. Vi kan konstatera att vovvarna inte förstod varför det skulle vara bra att kunna slappna av i varandras sällskap utan att busa. Men mattarna och hussarna förstod, och utimellanåt är det allt som räknas.

Tolvslaget var det nära att vi glömde bort, och Tony kom in i hallen typ 10 sekunder före eftersom han var ute i skogen och letade efter bortsprungen hund. En av deras grannars raketrädda vovve hade sprungit och gömt sig i skogen. Stackarn. Hon låg förmodligen och tryckte under något träd. Jag hoppas att hon har kommit hem!

Idag kan jag i alla fall konstatera att vår lillvovven hanterade nyårsraketerna relativt väl. Lite mer stressad var han kanske men inte så att det var någon fara. Det är väl den skillnad mellan idag och igår jag kan urskilja. Idag vet jag att hunden hanterar raketerna hyfsat. Det känns otroligt skönt och jag andas ut.

GOTT NYTT ÅR!

RSS 2.0