Lite lättare nu...
...det där med döden är verkligen tungt. Men nu är det för stunden ljusare både ute och inne. En prövning kvar då. Begravning. Uschamej, det är nog den värsta sostens tillställning man kan vara på. Inget man ser fram emot men det måste ju göras. Be strong, live long!
Min storebror är nu officiellt firad för att han fyller 30 till jul. Grattis Örjan! :) Det var tänkt att det skulle vara en överraskning men han hade lyckats lista ut det i alla fall. Typiskt. Men det var hemske trevligt. Vi var i en trevlig liten stuga i Åbyn med utedass (usch, det använde jag aldrig. Till och med Ebba var modigare än faster....) och grillring. Dock inget äppelträd. Jag kanske borde ge den där stugan ett äppelträd i present, då vore det perfect! :)
Vi åt massor av god mat och massor av gott fika (Herregud vad hon kan baka Petra, Örjans tjej), och så fick jag spendera hela eftermiddagen med världens bästa brorsdöttrar! :) Hurra hurra Hurra! Hurra!
Åsa vill förresten gradera svart med mig. Hurra Hurra Hurra! Senast till jul 2008 är målet! :) Jag hade nästan gett upp det hoppet för nu eftersom det inte fanns nån lämplig som ville satsa med mig. Hurra Hurra Hurra!
Nu har jag väl lyft stämningen i denna blogg något i alla fall? :) Hejja Mig!
Min storebror är nu officiellt firad för att han fyller 30 till jul. Grattis Örjan! :) Det var tänkt att det skulle vara en överraskning men han hade lyckats lista ut det i alla fall. Typiskt. Men det var hemske trevligt. Vi var i en trevlig liten stuga i Åbyn med utedass (usch, det använde jag aldrig. Till och med Ebba var modigare än faster....) och grillring. Dock inget äppelträd. Jag kanske borde ge den där stugan ett äppelträd i present, då vore det perfect! :)
Vi åt massor av god mat och massor av gott fika (Herregud vad hon kan baka Petra, Örjans tjej), och så fick jag spendera hela eftermiddagen med världens bästa brorsdöttrar! :) Hurra hurra Hurra! Hurra!
Åsa vill förresten gradera svart med mig. Hurra Hurra Hurra! Senast till jul 2008 är målet! :) Jag hade nästan gett upp det hoppet för nu eftersom det inte fanns nån lämplig som ville satsa med mig. Hurra Hurra Hurra!
Nu har jag väl lyft stämningen i denna blogg något i alla fall? :) Hejja Mig!
Detta är ett...
...tyngre blogginlägg än vanligt. Så är du inte på humör att läsa något sånt så sluta NU.
Har de senaste dagarna haft anledning att fundera över det här med att dö. Det är som en underfundig sak det där, det finns så mycket med det som man inte kan förstå och så många saker som man skulle vilja veta. Man tror så himla mycket om hur det är, trots att man inte alls vet. En sak som jag dock fullt ut tror på det är att sista tiden, dvs. när du är gammal och sjuk och väntar på din sista stund, så är det mer den egna viljan som håller en vid liv. Kanske tills alla som ska hälsa på först har hunnit göra det eller tills man själv känner att man har sagt farväl till alla som man vill säga hejdå till. Jag tror inte att det då längre handlar om det fysiska, att det är det som avslutar det hela. Nej, jag tror att det väldigt ofta är ett aktivt val man gör själv, att nu är det nog. Nu är jag färdig med mitt och nu är det dags. Och då är det över.
Jag tycker det känns ganska skönt att tänka så, att man i slutändan får bestämma själv när det är dags. Som sagt, förutsatt att man lever sin livstid ut, och inte dör i förtid som en konsekvens av yttre omständigheter eller så.
Jag tänkte idag tillbaka på den dagen då jag skulle försöka förklara för min brorsdotter Ebba, vid tillfället ungefär 3 år, vart min mormor och morfar bodde. Vi stod i trappen hemma hos mamma och tittade på foton av släktingar som sitter på väggen och Ebba pekade på min mormor och morfar och frågade vilka dom var. Men än viktigare var, vart bodde dom? I hennes värld bor ju alla någonstans, så frågan var väl naturlig...Vart bor dom? Hur förklarar man så att en treåring förstår vad det är att vara död? Hur förklarar jag att min mormor och morfar inte längre bor i något hus? Jag tror att vi till slut enandes om att dom bodde hos änglarna, sen får Ebba själv bestämma vart änglarna bor.
Herregud (eller för den delen fru Gud för att vara politiskt korrekt), hur förklarar man för en vuxen människa vad det är att vara död? Hur kan vi förklara någonting som vi omöjligt kan veta vad det är?
Sjukhus är ju ett sånt där ställe som man ofta förknippar med döden. Visst är det underligt hur otroligt tyst det kan vara på ett sjukhus. Det är som en speciellt tystnad. Jag tror att det är en av de få ställen där folk omedvetet sänker rösten, som av respekt för, ja för vaddå? Döden? Livet? De sjuka? De anhöriga? Kanske för alltihop.
Det läskigaste, eller kanske det mest fantastiska (jag har inte riktigt bestämt mig för vilket), men sjukhus är att alla stadier av livet är så himla nära varann där. Nytt liv finns vägg i vägg med liv som är på väg att ta slut. Och i korridorerna utanför finns allting därimellan. Dessutom finns där ju också alla olika sinnestillstånd. Sjukhus är egentligen en otrolig plats. Där rymms så mycket. Precis som livet. Och döden.
Nej, nu får det vara nog för nu. Nu blir det fiskpinnar! Och sen ska jag hämta mitt Panduro-paket på OKQ8, det kanske lyfter mitt sinne en aning i alla fall. Sen ska jag nog baka något tror jag och ge till Johans mamma. Det kan hon behöva!
Har de senaste dagarna haft anledning att fundera över det här med att dö. Det är som en underfundig sak det där, det finns så mycket med det som man inte kan förstå och så många saker som man skulle vilja veta. Man tror så himla mycket om hur det är, trots att man inte alls vet. En sak som jag dock fullt ut tror på det är att sista tiden, dvs. när du är gammal och sjuk och väntar på din sista stund, så är det mer den egna viljan som håller en vid liv. Kanske tills alla som ska hälsa på först har hunnit göra det eller tills man själv känner att man har sagt farväl till alla som man vill säga hejdå till. Jag tror inte att det då längre handlar om det fysiska, att det är det som avslutar det hela. Nej, jag tror att det väldigt ofta är ett aktivt val man gör själv, att nu är det nog. Nu är jag färdig med mitt och nu är det dags. Och då är det över.
Jag tycker det känns ganska skönt att tänka så, att man i slutändan får bestämma själv när det är dags. Som sagt, förutsatt att man lever sin livstid ut, och inte dör i förtid som en konsekvens av yttre omständigheter eller så.
Jag tänkte idag tillbaka på den dagen då jag skulle försöka förklara för min brorsdotter Ebba, vid tillfället ungefär 3 år, vart min mormor och morfar bodde. Vi stod i trappen hemma hos mamma och tittade på foton av släktingar som sitter på väggen och Ebba pekade på min mormor och morfar och frågade vilka dom var. Men än viktigare var, vart bodde dom? I hennes värld bor ju alla någonstans, så frågan var väl naturlig...Vart bor dom? Hur förklarar man så att en treåring förstår vad det är att vara död? Hur förklarar jag att min mormor och morfar inte längre bor i något hus? Jag tror att vi till slut enandes om att dom bodde hos änglarna, sen får Ebba själv bestämma vart änglarna bor.
Herregud (eller för den delen fru Gud för att vara politiskt korrekt), hur förklarar man för en vuxen människa vad det är att vara död? Hur kan vi förklara någonting som vi omöjligt kan veta vad det är?
Sjukhus är ju ett sånt där ställe som man ofta förknippar med döden. Visst är det underligt hur otroligt tyst det kan vara på ett sjukhus. Det är som en speciellt tystnad. Jag tror att det är en av de få ställen där folk omedvetet sänker rösten, som av respekt för, ja för vaddå? Döden? Livet? De sjuka? De anhöriga? Kanske för alltihop.
Det läskigaste, eller kanske det mest fantastiska (jag har inte riktigt bestämt mig för vilket), men sjukhus är att alla stadier av livet är så himla nära varann där. Nytt liv finns vägg i vägg med liv som är på väg att ta slut. Och i korridorerna utanför finns allting därimellan. Dessutom finns där ju också alla olika sinnestillstånd. Sjukhus är egentligen en otrolig plats. Där rymms så mycket. Precis som livet. Och döden.
Nej, nu får det vara nog för nu. Nu blir det fiskpinnar! Och sen ska jag hämta mitt Panduro-paket på OKQ8, det kanske lyfter mitt sinne en aning i alla fall. Sen ska jag nog baka något tror jag och ge till Johans mamma. Det kan hon behöva!
Favoritbild i repris, bara för att den är vacker!
Trött, tröttare, tröttast...
...det är jag idag det! konstigt, jag är nästan frukosttrött fastän jag jobbat förmiddag.
Prosit! Förlåt.
Prosit! Förlåt.
Idag var en...
...träffa Beadag minsann. För första gången på evigheters tider.
För allas er skull gjorde jag och Bea ett litet experiment. Vi försökte hinna med att uppdatera varann om de senaste fem åren, på TVÅ timmar. Det gick inge bra. Så nu vet ni att det inte går, så då slipper ni försöka. Varsågoda!
Men vi hann med en himla massa i alla fall, bra jobbat av oss tycker jag. Det var tråkigt även denna gång att säga hej då men det är väl så det är. Det betyder väl bara att man längtar till man ses nästa gång. Och det är ju något bra!
Filmen vi såg igår var förresten kanonbra! Helt otroligt bra! Du måste se den! Och det är det ju inte ofta som jag säger till folk, så nu måste ni verkligen se den. Illutionisten (svårstavat idag också...tänka sig) Men Edward Nortom och Jessica Biel var det. Kanon! Se den!
Nu blev jag visst lite tjatig, men en riktigt bra film förtjänar det.
Nu är det snart dags att dra sitt arsle upp ur stolen och sticka ner till dojon för lite träning. Puh. Idag är inte en träningssugen dag alls. Näe. Förlåt Sandra, jag lovar och svär att jag en annan dag kommer att uppskatta att jag kan träna så mycket jag vill. :)
The Illutionist
För allas er skull gjorde jag och Bea ett litet experiment. Vi försökte hinna med att uppdatera varann om de senaste fem åren, på TVÅ timmar. Det gick inge bra. Så nu vet ni att det inte går, så då slipper ni försöka. Varsågoda!
Men vi hann med en himla massa i alla fall, bra jobbat av oss tycker jag. Det var tråkigt även denna gång att säga hej då men det är väl så det är. Det betyder väl bara att man längtar till man ses nästa gång. Och det är ju något bra!
Filmen vi såg igår var förresten kanonbra! Helt otroligt bra! Du måste se den! Och det är det ju inte ofta som jag säger till folk, så nu måste ni verkligen se den. Illutionisten (svårstavat idag också...tänka sig) Men Edward Nortom och Jessica Biel var det. Kanon! Se den!
Nu blev jag visst lite tjatig, men en riktigt bra film förtjänar det.
Nu är det snart dags att dra sitt arsle upp ur stolen och sticka ner till dojon för lite träning. Puh. Idag är inte en träningssugen dag alls. Näe. Förlåt Sandra, jag lovar och svär att jag en annan dag kommer att uppskatta att jag kan träna så mycket jag vill. :)
The Illutionist
ÄNTLIGEN...
...är helgen över! Japp, jobbar man helger så är man mellan varven lycklig när helgen tar slut. För när eran (läs: icke-helgjobbare) arbetsvecka startar då är min slut och jag får vara lite ledig, i alla fall lite.
Det har varit en tung helg med jobb sena kvällar och sen upp med tuppen och jobba igen. Usch, jag blir helt slut. Puh.
Men helgen har ju innehållit glädjeämnen också även om jag har upplevt dom i ett sömnigt töcken. Kräftskivan igår var ju som ni tidigare läst kanontrevlig. Träningen idag gick finnemang, och nu ska helgen avslutas med nån sorts film som jag tror hette Illutionisten (svårstavat förresten). Vad nu det är för någon film...jag litar på Linda och Jockes tycke och smak.
Jo just ja, ett glädjeämne till ju. Jag har pratat i telefon med en gammal vän...Bea är i stan. En stund. På fredag skulle hon tydligen till Australien. Den tjejen gör mig yr. Vi ska träffas imorrn och käka lunch. Det kommer att bli superkul. Oj vad vi har saker att prata om. För fem år sen gick vi ju från att ses jämt till att inte ses alls. De senaste fem åren tror jag att vi träffats kanske två gånger... Som sagt, det ska bli superkul! :)
Over n´chirre...
Det har varit en tung helg med jobb sena kvällar och sen upp med tuppen och jobba igen. Usch, jag blir helt slut. Puh.
Men helgen har ju innehållit glädjeämnen också även om jag har upplevt dom i ett sömnigt töcken. Kräftskivan igår var ju som ni tidigare läst kanontrevlig. Träningen idag gick finnemang, och nu ska helgen avslutas med nån sorts film som jag tror hette Illutionisten (svårstavat förresten). Vad nu det är för någon film...jag litar på Linda och Jockes tycke och smak.
Jo just ja, ett glädjeämne till ju. Jag har pratat i telefon med en gammal vän...Bea är i stan. En stund. På fredag skulle hon tydligen till Australien. Den tjejen gör mig yr. Vi ska träffas imorrn och käka lunch. Det kommer att bli superkul. Oj vad vi har saker att prata om. För fem år sen gick vi ju från att ses jämt till att inte ses alls. De senaste fem åren tror jag att vi träffats kanske två gånger... Som sagt, det ska bli superkul! :)
Over n´chirre...
En dag full av...
...det allra mesta är vad idag har varit för en sorts dag.
För det första har den varit obeskriligt trött. Sen har jag hunnit vara obeskrivligt irriterad över tanter som tror att jag inte har bättre saker för mig än att serva deras förvirrade själar. Jag har också hunnit med en kräftskiva som var obeskrivligt trevlig på alla sätt och vis. Lagomt avspänd, trevligt folk (en del oväntade) och härlig stämning.
Kvällen har fyllts av nära-päronupplevelser, skratt, och dessutom har jag träffat AK och Freppas sötnos Alva-Lee. Coolt namn för övrigt. :)
Man kan sammanfatta dagen som en enda stor blandning av olikheter.
Nu ska jag vika igen ögonlocken och invänta morgondagens prövningar. Först jobb och sen träning, pust. Imorgon kväll ska jag sova. Gott.
Over n´ gonatt.
För det första har den varit obeskriligt trött. Sen har jag hunnit vara obeskrivligt irriterad över tanter som tror att jag inte har bättre saker för mig än att serva deras förvirrade själar. Jag har också hunnit med en kräftskiva som var obeskrivligt trevlig på alla sätt och vis. Lagomt avspänd, trevligt folk (en del oväntade) och härlig stämning.
Kvällen har fyllts av nära-päronupplevelser, skratt, och dessutom har jag träffat AK och Freppas sötnos Alva-Lee. Coolt namn för övrigt. :)
Man kan sammanfatta dagen som en enda stor blandning av olikheter.
Nu ska jag vika igen ögonlocken och invänta morgondagens prövningar. Först jobb och sen träning, pust. Imorgon kväll ska jag sova. Gott.
Over n´ gonatt.
Tänk så skönt det känns...
...när disken är diskad, lägenheten städad och tvätten ren och instoppad i garderoben. Jo, det blev faktiskt städat igår, till och med klädkammaren.
Jag fick ett ordentligt il och då är det bara att följa med på en gång, innan det går över. Det är nog det sämsta med städil, att dom går över alldeles för fort. Varje gång. Man kan ju inte få ett städil och tänka "jag gör det på en stund" för när den stunden är slut då är ilet förbi.
Idag ska jag inviga min nya skjorta på jobbet, eller ska man kalla det blus för att man är tjej? Näe, då låter man som en gammal tant... Den inhandlades iallafall på H&M igår för ringa 149 svenska kronor. Jag upptäckte nämligen häromdagen att jag drabbats av en skjortkris som tvunget behövde åtgärdas omedelbums. Jag löd trots att plånboken hävdade att den inte hade råd.
Nedräkning nu, idag är det den 14:e, det betyder att det bara är 11 dagar kvar till lön. :)
Jag fick ett ordentligt il och då är det bara att följa med på en gång, innan det går över. Det är nog det sämsta med städil, att dom går över alldeles för fort. Varje gång. Man kan ju inte få ett städil och tänka "jag gör det på en stund" för när den stunden är slut då är ilet förbi.
Idag ska jag inviga min nya skjorta på jobbet, eller ska man kalla det blus för att man är tjej? Näe, då låter man som en gammal tant... Den inhandlades iallafall på H&M igår för ringa 149 svenska kronor. Jag upptäckte nämligen häromdagen att jag drabbats av en skjortkris som tvunget behövde åtgärdas omedelbums. Jag löd trots att plånboken hävdade att den inte hade råd.
Nedräkning nu, idag är det den 14:e, det betyder att det bara är 11 dagar kvar till lön. :)
Tvätt- och prata med hyresvärddag idag...
...eftersom tvätten är smutsig och någon har borrat hål i vårat tak. Japp det är sant kära läsare. Under träningen igår råkade någon titta upp i taket (det händer ju trots allt med jämna mellanrum när man tränar jutsu) och upptäckte två runda hål i taket samt en miljard sprickor som inte funnits tidigare. Så jag måste gå till Nordvestor idag och fråga vad som hänt och vad som ska göras åt det.... hoppas bara man hittar nån att prata med. Dom är ju inte kända för att ara lätta att få tag i....
Linda har på senare tid föreslagit att vi ska starta upp en hamsteruppfödning... Linda; vet du hur många hamsterbäbisar en hamster får när det väl bär av? MASSOR! Huvva....det blir nog några hamstrar för mycket för mig, men i övrigt är det en god idé... :)
Det blev inget städande av klädkammaren häromdagen, för precis som jag förutspådde så var det roligare att baka än att städa. Det blev fyrkantiga blåbärsmuffins. Jo, än en gång läste ni rätt. Fyrkantiga. Dom stod lite för tätt packade på bakplåten så när dom blåste upp sig i ugnen så blev det lite trångt och dom formade sig efter varann, och blev fyrkantiga. Det ser rätt kul ut :)
Nej nu ska jag försöka göra något produktivt mellan tvättmaskinerna...eller egentligen mellan tvättandet och torkandet för lyckliga jag kunde tvätta i fyra maskiner idag vilket gör att tvätten är klar på en tvätt- och en torkomgång. Hurra Hurra Hurra....
Jag tror jag ska städa lite.... Kanske :)
Linda har på senare tid föreslagit att vi ska starta upp en hamsteruppfödning... Linda; vet du hur många hamsterbäbisar en hamster får när det väl bär av? MASSOR! Huvva....det blir nog några hamstrar för mycket för mig, men i övrigt är det en god idé... :)
Det blev inget städande av klädkammaren häromdagen, för precis som jag förutspådde så var det roligare att baka än att städa. Det blev fyrkantiga blåbärsmuffins. Jo, än en gång läste ni rätt. Fyrkantiga. Dom stod lite för tätt packade på bakplåten så när dom blåste upp sig i ugnen så blev det lite trångt och dom formade sig efter varann, och blev fyrkantiga. Det ser rätt kul ut :)
Nej nu ska jag försöka göra något produktivt mellan tvättmaskinerna...eller egentligen mellan tvättandet och torkandet för lyckliga jag kunde tvätta i fyra maskiner idag vilket gör att tvätten är klar på en tvätt- och en torkomgång. Hurra Hurra Hurra....
Jag tror jag ska städa lite.... Kanske :)
Jag känner på mig...
...att idag ska bli en bättre dag än igår.
I och för sig drömde jag läskigheter i natt också, är nog inne i ett mardrömsil tror jag, men det har inte etsat sig fast lika tydligt som den igår natt. Tack o lov.
På att-göra-listan idag står städa klädkammaren, skicka in mina inträdesblanketter till facket, tvätta arbetskläderna samt skicka iväg min beställning av scrapbookinggrejor till panduro. Och just ja, en sak till, fundera ut hur jag ska finansiera den tidigare nämnda beställningen. Kanske borde ta på mig ett extra skift på jobbet eller så.... får fundera på det.
Jag ska dock inleda med att klä på mig lite och borsta mina tänder så att de blir glada och nöjda! :)
I och för sig drömde jag läskigheter i natt också, är nog inne i ett mardrömsil tror jag, men det har inte etsat sig fast lika tydligt som den igår natt. Tack o lov.
På att-göra-listan idag står städa klädkammaren, skicka in mina inträdesblanketter till facket, tvätta arbetskläderna samt skicka iväg min beställning av scrapbookinggrejor till panduro. Och just ja, en sak till, fundera ut hur jag ska finansiera den tidigare nämnda beställningen. Kanske borde ta på mig ett extra skift på jobbet eller så.... får fundera på det.
Jag ska dock inleda med att klä på mig lite och borsta mina tänder så att de blir glada och nöjda! :)
SMILE!
14.36 Piiiiip. En liten uppdatering om hur dagen går, so far...
Jag har hittills strukit klä på mig och borsta tänderna från min lista, tvättandet av arbetskläder är snart klart, men med resten går det sådär....mina facketpapper är nästan klara men jag måste fråga facket om en sak så jag letade upp telefonnumret och ringde upp dom, varpå jag självklart placeras i detta påfund som kallas telefonkö. Suck. Satt där ett bra tag....nån svarade efter en halv evighet´, för att koppla mig vidare till en annan telefonkö där väntetiden var ännu längre. Och där sitter jag fortfarande. En massa tid senare.
Men det känns ju som värdelöst att bara lägga på också.... tänk om det är min tur alldeles strax och så lägger jag på. Det skulle ju va skitsurt, inte för att man någonsin skulle få veta det men i alla fall.
Suck, jag hatar telefonköer.
Förhoppningsvis kan jag i alla fall snart stryka facketpapper punkten också. Bara jag kommer fram nån gång....
14.47 Piiiiiiip. Kom fram till slut och fick den hjälp jag behövde. Och hon jag till slut fick prata med hade dessutom den goda smaken att skälla lite på min chef för att han inte har gett mig ett anställningsbevis. Hihi. Rätt åt han! synd bara att han inte hörde det själv....
Nu avancerar jag mot klädkammaren, eller köket, jag tror jag ska baka lite muffins. :) Oddsen ser bättre ut för att det blir köket, baka är roligare än att städa. Tro det eller ej :)
Idag är en sån där dag...
...då jag inte riktigt vet vad jag ska göra av mig själv. Det känns som att jag vill att det ska hända något i mitt liv. Jag menar, det händer ju saker i alla andras liv, bäbisar, flyttar, skolor, utlandsjobb.... Är det bara mitt liv som står stilla?
Fast egentligen är det ju inte dåligt att det står stilla ibland, man kan ju behöva vila ut lite mellan varven. Jag trivs med mitt liv egentligen, jag älskar min sambo, jag trivs fint i lägenheten (även om det skulle behöva göras något i vardagsrummet), jag tycker om mitt jobb (jaja, kanske inte riktigt allt men det mesta) och träningen känns helt ok.
Jag har ett bra liv. Men just nu saknas det något, jag vet inte vad. Kanske en hund? :) Men jag har för det första inga pengar att köpa den för och för det andra ingen tid till att uppfostra den. Får väl skaffa en hamster tilsvidare. Johan skulle kunna få döpa den till Hulken, hihi. Fast då slutar ju mamma hälsa på, det vore obra. Jag skulle få gömma den och inte berätta att den fanns. Det gjorde min kusin en gång, kommer inte riktigt ihåg vad det var för ett djur men det var något litet och sött som hon inte fick ha för sin mamma, så hon gömde den bakom skrivbordet. Det blev livat ska ni veta när hennes mamma hittade den.
Kanske är det vardagsrummet som är den där saken som ska hända i mitt liv. Haha, spännande! :)
Jaa, kanske beror dagens sinnestillstånd på drömmen jag hade i natt. Jag drömde att min moster skulle gifta sig (varför hon nu hade ett behov av det när hon redan är gift det vet jag inte) och hela släkten var där, till och med min fd. styvpappa som inte förtjänar att nämnas vid namn var där. Av någon anledning var detta bröllop i södra sverige trots att hon bor i Piteå. Min kusin skulle sjunga (kan hon sjunga på riktigt?) det regnade och vi var utomhus. Helt plötsligt så blåser det något förskräckligt, två personer hoppar ut från en jättehög balkong och blåser iväg (jo, vi hade en balkong med en dörr trots att vi var ute) och allting vart jättehemskt.
Usch, hemskheter i drömmar borde förbjudas. Nu ska jaggå och lägga färdigt mitt pussel, då blir det nog bättre!
Fast egentligen är det ju inte dåligt att det står stilla ibland, man kan ju behöva vila ut lite mellan varven. Jag trivs med mitt liv egentligen, jag älskar min sambo, jag trivs fint i lägenheten (även om det skulle behöva göras något i vardagsrummet), jag tycker om mitt jobb (jaja, kanske inte riktigt allt men det mesta) och träningen känns helt ok.
Jag har ett bra liv. Men just nu saknas det något, jag vet inte vad. Kanske en hund? :) Men jag har för det första inga pengar att köpa den för och för det andra ingen tid till att uppfostra den. Får väl skaffa en hamster tilsvidare. Johan skulle kunna få döpa den till Hulken, hihi. Fast då slutar ju mamma hälsa på, det vore obra. Jag skulle få gömma den och inte berätta att den fanns. Det gjorde min kusin en gång, kommer inte riktigt ihåg vad det var för ett djur men det var något litet och sött som hon inte fick ha för sin mamma, så hon gömde den bakom skrivbordet. Det blev livat ska ni veta när hennes mamma hittade den.
Kanske är det vardagsrummet som är den där saken som ska hända i mitt liv. Haha, spännande! :)
Jaa, kanske beror dagens sinnestillstånd på drömmen jag hade i natt. Jag drömde att min moster skulle gifta sig (varför hon nu hade ett behov av det när hon redan är gift det vet jag inte) och hela släkten var där, till och med min fd. styvpappa som inte förtjänar att nämnas vid namn var där. Av någon anledning var detta bröllop i södra sverige trots att hon bor i Piteå. Min kusin skulle sjunga (kan hon sjunga på riktigt?) det regnade och vi var utomhus. Helt plötsligt så blåser det något förskräckligt, två personer hoppar ut från en jättehög balkong och blåser iväg (jo, vi hade en balkong med en dörr trots att vi var ute) och allting vart jättehemskt.
Usch, hemskheter i drömmar borde förbjudas. Nu ska jaggå och lägga färdigt mitt pussel, då blir det nog bättre!
Efter 12,5 timmars sömn...
...så är jag äntligen, vaken, kontaktbar, mottaglig och människa igen.
Natten mot igår sov jag typ en timme, i tiominutersetapper dessutom. Usch, och när magen som störde min skönhetssömn slutligen bestämt sig för att nu fick det vara nog och lugnat ner sig vad händer då? Jo, klockan slår 04.00 och väckarklockan ringer - dags att stiga upp och fara på jobbet! Suck, då har jag alltså fem minuter på mig att bestämma mig om jag är sjuk eller om jag är frisk, och sen är det försent att ändra sig.
Jag bestämde mig, förmodligen mot bättre vetande, för att jag var frisk och snurrade ett par varv i duschen, fick i mig ett halvt äpple och satte mig i bilen.
Dagen gick ändå hyfsat, kanske inte i samma tempo som det brukar men jag imponerade ändå med min arbetsförmåga med tanke på mängden sömn. Till eftermiddagsfikat var till slut krafterna slut, så jag stökade undan den sista disken, buntade ihop mina tidningsreturer, sa hej och hej-då till min kollega som skulle jobba kväll och åkte hem och sov. Hela eftermiddagen och kvällen. Delvis till tonerna av Dirty Dancing.
Klockan 22 väckte Johan mig och frågade om jag inte borde sova i sängen istället. Jag funderade, kom fram till att det borde jag och gjorde så. Sen sov jag i 12,5 timme till.
Men nu är jag tillbax, och nu bär det av in i duschen och sedan vidare till 40-årskalas....
Natten mot igår sov jag typ en timme, i tiominutersetapper dessutom. Usch, och när magen som störde min skönhetssömn slutligen bestämt sig för att nu fick det vara nog och lugnat ner sig vad händer då? Jo, klockan slår 04.00 och väckarklockan ringer - dags att stiga upp och fara på jobbet! Suck, då har jag alltså fem minuter på mig att bestämma mig om jag är sjuk eller om jag är frisk, och sen är det försent att ändra sig.
Jag bestämde mig, förmodligen mot bättre vetande, för att jag var frisk och snurrade ett par varv i duschen, fick i mig ett halvt äpple och satte mig i bilen.
Dagen gick ändå hyfsat, kanske inte i samma tempo som det brukar men jag imponerade ändå med min arbetsförmåga med tanke på mängden sömn. Till eftermiddagsfikat var till slut krafterna slut, så jag stökade undan den sista disken, buntade ihop mina tidningsreturer, sa hej och hej-då till min kollega som skulle jobba kväll och åkte hem och sov. Hela eftermiddagen och kvällen. Delvis till tonerna av Dirty Dancing.
Klockan 22 väckte Johan mig och frågade om jag inte borde sova i sängen istället. Jag funderade, kom fram till att det borde jag och gjorde så. Sen sov jag i 12,5 timme till.
Men nu är jag tillbax, och nu bär det av in i duschen och sedan vidare till 40-årskalas....
En lite bättre dag idag...
...jag skulle försöka skicka in mina övergångpapper till facket så att jag till att börja med är med i rätt fack. Suck. Önskar nu att jag hade gjort det för länge sen. Jag vet storebröder...Ni hade rätt! Hoppas att det känns bra :)
Hittade dock inte igen papperna som skulle fyllas i och skickas in, irriterande när man vet att dom finns där, någonstans. Man kan bara inte riktigt komma på exakt vart man har lagt dom. Den ljusa sidan av detta med pappersletandet är att jag städade upp i skåpet där jag trodde att dom låg, det blev fint men inga övergångspapper hittade jag. Jaja. Har i allafall skickat efter nya papper så med lite tur kommer de imorgon.
Beställningslistan till panduro uppgår i dagsläget till strax över 700 kronor. Jag måste nog sålla lite, har ju inte ens börjatmed papper och pennor.... Huvva. Det är dyrt att starta en ny hobby. :)
Nej nu ska jag cykla iväg mot stan och inhandla lite trevligheter. :)
Hittade dock inte igen papperna som skulle fyllas i och skickas in, irriterande när man vet att dom finns där, någonstans. Man kan bara inte riktigt komma på exakt vart man har lagt dom. Den ljusa sidan av detta med pappersletandet är att jag städade upp i skåpet där jag trodde att dom låg, det blev fint men inga övergångspapper hittade jag. Jaja. Har i allafall skickat efter nya papper så med lite tur kommer de imorgon.
Beställningslistan till panduro uppgår i dagsläget till strax över 700 kronor. Jag måste nog sålla lite, har ju inte ens börjatmed papper och pennor.... Huvva. Det är dyrt att starta en ny hobby. :)
Nej nu ska jag cykla iväg mot stan och inhandla lite trevligheter. :)
Jag blir så arg...
...så att jag tror att jag kokar över! Åååååhhhhhhh....
Dagen kan sammanfattas som "inte en bra dag på jobbetdag". Suck. Tänk att vissa människor kan vara såna idioter ibland. Facket here i come!
Nej nu ska jag svalka av min överhettade hjärna med att kika på lite scrapbookingrejer i min nya Pandurokatalog som trillade ned i brevlådan igår! Lyckliga tider! :) Det finns alltid något positivt i allt det negativa. Skönt.
Dagen kan sammanfattas som "inte en bra dag på jobbetdag". Suck. Tänk att vissa människor kan vara såna idioter ibland. Facket here i come!
Nej nu ska jag svalka av min överhettade hjärna med att kika på lite scrapbookingrejer i min nya Pandurokatalog som trillade ned i brevlådan igår! Lyckliga tider! :) Det finns alltid något positivt i allt det negativa. Skönt.
