Niftys liv och hundbestyr...

Inom kort (?) kommer det att finnas ett nytt köksbord med 6 stycken hela fina stolar i vårt kök! :) Det är också ett av helgens fynd! Johans faster hade ett bord med stolar i förrådet hemma hos Johans farmor som hon inte skulle ha kvar. Självklart ville vi betala lite för det men det fick vi inte. :) Och man vill ju inte tjata! ;)

Så nu ska det där bordet vid tillfälle åka lastbil upp med Johans pappa och sen flyttar det in hos oss! Det är ett IKEA Stockholm... skitstort! Vill man kan det typ rymmas 15-16 pers. Men mer anpassat för vårt lilla kök så rymms det 4-6 personer om man inte använder iläggsskivan.

Det är vitt och fint och när vi har klätt om sitsarna kommer det att bli kanon! :)

I fredags satt vi i  bilen hela dagen.... från klockan halv sex på morgonen till klockan nio på kvällen... lite less blir man! Särskillt när man vet att man ska göra om bedriften följande tisdag! :) Men till Borås tog vi oss och där hade björkarna slagit ut, gräset var grönt, luften var varm och till och med myggorna hade vaknat!

Vi gick på marknad, firade Johans farmor som fyllt 70 år, shoppade loss och tog det lugnt. Helgens fynd bestod av fyra tröjor, en ny vårjacka, lite böcker för 5 kr styck samt två tomtar! Inget pyssel däremot, det känner jag mig faktiskt lite snuvad på. Johans farmor hade spanat in en liten affär i närheten av hennes lägenhet som var precis rätt, plånboken tog ett glädjeskutt när det visade sig att de hade stängt på vår shoppingdag. Suck. Sen vände vi ut och in på hela Borås efter en ny affär, och hittade en till som också var helt perfekt. Tror ni inte att den också hade stängt måndagar? Nej, inbilla er inte att ni kan handla pyssel i Borås på måndagar. Det är nämligen omöjligt!

Idag är jag hemma från jobbet eftersom hela världen snurrar och har så gjort ända sedan igår morse. Stackars Johan och hans mamma var tvungna att köra nästan alla 120 milen själva eftersom risken annars var stor att jag skulle snurra oss av vägen. Men jag är ju inte smittosam utan bara yr så lite valborg ska jag förhoppningsvis orka fira i alla fall! :)

Idag har vart en sån där dag då det mesta bara vart bra och flutit som det ska. Tråkigt, kanske somliga skulle mena. Härligt avslappnat och skönt, menar jag! :)

Började kanoners med frukostsällskap på jobbet klockan tidigt tidigt. Och upplärning av nya aspiranter innebär oftast mindre jobb för mig! :)

Dessutom var dagen en fristad från somliga som inte bör nämnas vid namn, ty då ökar deras makt över de tyngre sinnen. Det är helt sjukt hur stor skillnad i energi det gör att inte behöva andas samma luft som energisugare. Härligt med frisk luft! :)

Sen tyckte min närmsta chef att jag skulle följa med på en föreläsning efter jobbet, som jag dessutom fick betalt för. Så idag inkasserade jag totalt 12 h till lönekuvertet! :)
Det var en kanonbra föreläsning om pr, marknadsföring och mindcontrol... hur man påverkar någon att göra som man vill genom reklam. En väldigt, väldigt duktig föreläsare gjorde ju inte saken mindre intressant.

Jag blev riktigt inspirerad, det kanske är det man ska jobba med i framtiden när jag gjort mitt där jag jobbar nu? Reklamtanken har slagit mig tidigare men då har jag aldrig riktigt stannat upp och funderat på riktigt. Det ska jag göra nu! :)

Och som om det inte var nog så har jag vart superbra sen jag kom hem från föreläsningen också. Jag har stökat lite i hemmet i allmänhet och i datarummet i synnerhet. Jag har rensat alla mina papper och slängt hur mycket som helst. Jag tvingade även med Johan på ett litet hörn. 
Dessutom har jag börjat skaffa mig lite bättre på mitt försäkringstillstånd så jag vet vad som behöver kompletteras. Härligt! Ett stressmoment mindre! En sak mindre som suger energi.

Kicki mot pappershögarna 1-0

Kicki mot livets tyngre sidor 10-0

:)

Är det fler än jag som känner hur humöret och balansen i kroppen börjar återställas till en någotsånär normal nivå nu när vårsolen lyser på oss?

Ni där ute som ibland stiger upp samma okristliga tid på morgonen som jag ofta gör håller säkert med om hur mycket lättare det plötsligt går när det är ljust ute. :)

Härligt ljuvliga vår! Välkommen! :)

Jag hade idag en diskussion med en kollega ang. att bli äldre och att önska att man kunde var yngre igen. Den där härligt bekymmerslösa ungdomen när man fortfarande bodde hemma och hade sommarlov hela sommaren. Eller när man i värsta fall funderade över om den där gigantiska finnen någonsin skulle försvinna. Såna funderingar fanns inte i min verklighet. De små "Åh, herregud" var ingenting emot alla stora "ÅH HERREGUD".

Min kollega suckade och konstaterade att han önskade att han fick vara typ 14 år igen...  :)

Jag funderade lite över det där... och konstaterade att jag absolut inte skulle vilja vara yngre igen. Jag tror inte att jag kommer att önska mig tillbaka till mina tonårs-, eller början på 20-årsåldern ens när jag blir väldigt mycket äldre än vad jag är nu. Snarare ser jag fram emot att succesivt bli lite äldre och kanske leva ett liv som undan för undan känns lättare att leva. Ett liv där de stora bekymren blir mindre och mindre dominerande och kontrollerande.
Däremot saknar jag de år som jag känner gick mig förlorade. Därmed inte sagt att det inte hände en del bra saker under alla de där åren också, men jag kan inte hjälpa att tro att de där åren kunde ha varit ännu mer. 

Ja vad ska man säga. Man har alla olika perspektiv på saker och ting. Alla ni som önskar att ni var yngre igen, släpp åldersnojan och uppskatta att era undomsår är år värda att återleva. Om livet inte var mycket värre än finnar, hjärtesorg och obesvarade förälskelser, var tacksam! :)

Visst är det jobbigt att sakna det man inte längre har, men jag skulle föredra det framför att sakna det man kunde ha haft men aldrig fick.

Efter dessa ostrukturerade funderingar är det nog dags att besöka Herr och Fru säng! :) Goodnight!

Endera dagen kommer min blogg att byta kläder. Jag börjar tycka att den klär sig fult i den där ljuslila grejjen som inte alls är den rätta färgen och som absolut inte matchar dess ögon.

Nån dag. Vilken det blir det är överraskningen i det hela. :)

...för att dela med mig lite av några av godbitarna som gömmer sig i min bokhylla. Så lite då och då kommer det hädanefter att kika fram ett litet boktips här på bloggen! :) 



          



Detta blev liksom en 3in1 så egentligen är det väl kanske mer av ett författartips än vad det är ett boktips. Men Nicholas Evans böcker är så fantastiskt vackra så har man läst en så måste man läsa resten, så jag tänkte att det är lika bra att tipsa om allihopa samtidigt. Den uppmärksamme har förmodligen lagt märke till att det saknas en, Mannen som kunde tala med hästar, men den har jag inte läst. Och det var ju tips från min bokhylla så....

Miljöbeskrivningarna i böckerna är helt otroliga! Detta blandat med otroliga porträtt av människor och djur i samspel och konflikt gör att helt fantastiska berättelser tar form. Dom är spännande och harmoniska på en gång.

LÄS!

Resten av veckan var sådär typiskt semestrig så det finns väl ingenting särskilt att berätta där. Annat än att det var ljuvligt!

Men sen kom hemresan. Den skulle man nog kunna skriva en hel bok om! Puh!

Lite hemlängta satte vi oss på transferbussen som skulle ta oss till flygplatsen. Där träffade vi Åke som fick åka i bagageutrymmet! Stackars rullatorn Åke! :) Men hans ägare var trevliga i alla fall. Så långt var allt väl. Först höll vi på att köra över tre kvinnor i svarta kläder som bestämt sig för att mitt i gatan var ett bra ställe att stå och vara svarta på i mörkret. Sen blev vi av med vår guide som skulle lotsa oss igenom flygplatsen. Han plockade dom av bussen i en av alla tusen kontroller som man åker igenom för att komma in på flygplatsens område. Vad göra? Jo, vi stod och såg ut som typiska turister tills nån på flygplatsen tyckte synd om oss och försökte trösta oss med att vårt plan var försenat med tre timmar! Suck. Men det kunde ju vart värre, tänkte vi! Vi kunde ju sitta i Egyptiskt fängelse i tio år eller nåt. Det konstaterade Henke skulle vara långt värre än några timmar på flygplatsen.

Efter många om och men och tusentals passkontroller så satte vi oss i alla fall till rätta för att vänta, den väntan skulle bli väntan med stort V! Planet skulle gått vid 23-snåret men var som sagt tre timmar försenat så vi fick veta att det skulle gå vid 02-snåret, sen 04.30, sen 05.00, sen 06.00.....till sist lyfte vi 06.30.

Så många timmar på en flygplats full av försenade turister varav hälften säkert var risiga i magen för att egypten är egypten kombinerat med att ingen städade toaletterna på hela natten var ingen trevlig upplevelse. Jo, glömde jag säga att allt toapapper var slut vid tvåsnåret? :( Jag är så att säga inte jätteimponerad av Hurghadas flygplats!

Känslan var enorm när vi till slut satte fot på svensk mark! Äntligen! som Gert Fylking skulle ha sagt! Det blev en väääldigt lång hemresa. Och ni har ändå fått den korta versionen! :)

Man kan tro när man läser detta att denna resa bestod mest av elände men det är inte sant. Den började lite kasst, och den slutade kasst... men där emellan var allt kanon! :) Men det blir nog inte Egypten nåt mer för mig, det räcker gott med en gång!

Så, nu får det vara nog. Nu är sagan slut! Men nästa resa är redan på planeringsstadiet. Denna gång blir det en stor(?)stadssemester! :)

Snorkling var ju en av de där sakerna som jag bara SKULLE prova när jag åkte till varmare breddgrader. Så jag, Johan, Pontus och Henke bokade en snorklingsutflykt med resebolaget... Tyvärr hade inte resebolaget något vädergaranti och det föll sig inte bättre än att det blåste som tusiken just den dagen då vi skulle ut och snorkla. Det var tydligen resterna av nån jäkla ökenstorm eller nåt. Jaja, tänkte vi, det lugnar nog ner sig. Så först åkte vi buss en god stund för att sedan sitta på ett båtdäck i lite mindre än en timme. Det var faktiskt ganska häftigt trots blåsten. Röda Havet är ett väldigt eget litet hav!

Till slut kom vi då fram till den lilla paradisön Giftun Island. Det är en ö som är delad i två av staket, då den ena delen av ön är allmän och den andra är privat och nyttjas endast av resebolagen. Vi steg i land på den privata delen, Mahmya, och ön var verkligen fantastisk! Vit ökensand så långt ögat kunde nå, charmiga palmbladsparasoller, gratis snorklingsutrustning och klart vatten. Helt otroligt.
Vi kastade oss i vattnet på en gång och hann se lite HittaNemoFiskar och lite koraller innan det var dags för lunch. Men den där blåsten, som vi trott skulle lugna ner sig, ville inte alls som vi. Tyvärr så medförde också detta att man efter lunch fick ge upp sina snorklingsplaner eftersom man inte längre kunde se något. :( Men lite snorklat blev det i alla fall. Och mersmak har jag fått!
Båtresan hem var ett litet äventyr i sig. Jag tror att vi åkte mot vågorna denna gång så att sitta på däcket var inte att tänka på. Istället satt vi uppe på det övre däcket där han som körde satt, och blev blöta i alla fall! :) Ett litet tips: när du ser kaptenen ducka - fundera inte över varför utan härmas bara! :) På samma däck satt det en familj som hade en skön liten son med sig. Han var helt begeistrad över vågorna och hängde ut över relingen för att så att säga, fånga vågen. Han skrattade hysteriskt härligt varje gång han blev dyblöt i ansiktet och skrek, ojojoj....den där var bättre än den förra! :) Härlig liten kille! :)

Man var hyfsat sliten när man kom tillbaka till hotellet efter en dag i blåsten. För att inte tala om att man kände sig sandblästrad. Shit vad ökensanden kan få upp farten! :) Visst, dagen hade vart ännu bättre om det varit vindstilla men det var helt ok i alla fall! :)

Off till tvättstugan! :)

Pölen var ljuvlig och nu när väskan äntligen var på plats så kändes det plötsligt som att semestern hade börjat på riktigt. Det blev nog lite för mycket med all anspänning av flygandet (som jag INTE tycker om) och att man var himla trött för att det blev så sent innan man kom till hotellet och allt det nya och att väskan var på vift. Men jag bröt ihop och kom igen! Semestern kunde börja! :)

Resten av veckan flöt på i en sån där härlig semestertakt. Frukost vid nio, sedan begav vi oss ut till stranden där vi spenderade dagen pimplandes flaskvatten fram till fyra-fem på eftermiddagen. Skööönt! Vi läste böcker, löste korsord, badade, solade, spelade vattenpolo och volleyboll, skakade på huvudet åt alla riktiga charterturister som deltog i allehanda aktiviteter (som vattengympa, bellydance, aerobics och stretching) och studerade alla underliga "klädval". Huvva. Det är typ ett helt kapitel i sig. Gamla gubbar i string. Hängiga tanter toppless. Ryssar i mer eller mindre smickrande badkläder. HUR TÄNKER FOLK?
Det lustigaste är att det sannerligen inte är de attraktiva som kastar kläderna (trots toplessförbud i Egypten) utan det är i regel de rynkigaste och hängigaste som gör det. Hugas. Det är väl i o för sig jättebra att deras självförtroende verkar vara på topp trots ålderns höst men måste vi se det? Nej kära värld. På med toppen!

En av de roligaste strandincidenterna under veckan var nog när Johans käre far tog inte bara ett utan två dopp med plånboken i fickan! Han fick lägga ut allt på en handduk och torka det i vår garderob. Ni skulle sett Pontus min när han insåg vad han hade i fickan och att han förmodligen var tvungen att berätta detta för sin fru. :) Johan skrattade så att jag en stund fasade för hans hälsa. Men det gick bra.

På kvällskvistarna roade vi oss med att äta middag (den egyptiska kokkonsten imponerade inte - i alla fall inte på vårt hotell) strosa lite bland alla galna försäljare och bara njuta av de ljumna kvällarna sittandes på balkongen. Ljuvliga tider.
På tal om strosande bland försäljare, det är helt otroligt vad de försöker charma männen i varje sällskap, genom att erbjuda flest kameler för deras fruar och döttrar! Hah! En erbjöd Pontus 100 kameler och 10 ferraris för Johans syster. Pontus försökte förklara för honom att man inte har så stor nytta av kameler i Sverige, så då blev han erbjudan 100 ferraris och 10 kameler istället! Hihi. Men ingen blev såld under denna resa! :)
Lustiga små typer dom där ihärdiga försäljarna.

Jag ber om ursäkt men eftersom jag nu är frukosthungrig så tar jag nu ännu en paus. Kanske ska jag försöka skynda på berättelsen en aning sen. :) Dessutom lovar jag att så småningom ladda upp lite bilder...

Väl på hotellet träffade vi vad som numera är Egyptens gladaste väskbärare! Egypten är nämligen ett sånt där land där man förväntas lämna dricks till höger och vänster, till exempel till väskbärare. Detta faktum kom vi på lite för sent och eftersom vi just hade landat hade vi inte hunnit växla sönder våra egyptiska pengar till lite mindre sedlar, så det minsta vi hade var en femtiopundsedel! Så vi hade inte så mycket till val annat än att ge honom 50 LE i dricks för att han hade burit den lilla väska vi hadekvar efter bagagebandincidenten.50 LE är ungefär fem gånger så mycket som man bör ge en egyptisk väskbärare.... Men oj vilken glad liten väskbärare vi hade resten av veckan. Han sken som en sol varje gång han träffade oss. Undrar varför :)

Dagen efter var 30 grader varm. Kom ihåg att vi fortfarande bara har de kläder vi rest i. Puh. Det var varmt! Mådde inte så bra på förmiddagen så jag stannade på rummet för att vila och övertala mig själv om att väskan skulle komma tillbaka.
Tala om lycka när det helt plötsligt ringer och en vänlig liten kvinna berättar för mig att dom som hade tagit vår väska hade hört av sig till resebolaget och att vi skulle få väskan under dagen! Hurra! Jag mådde genast lite bättre och några timmar senare åkte vi ut till flygplatsen för att hämta väskan.
Egypten har poliser som ser jättearga ut hela tiden. Dessutom kan dom ingen engelska. Jag tror ni kan föreställa er hur lätt det var att försöka få dom att förstå att jag inte hade tänkt spränga vare sig flygplatsen eller någonting annat utan bara var där för att hämta min stackars väska som vart ute på vift i vida världen. Jag tror det tog säkert 25 minuter bara att lyckas ta sig in på flygplatsen, väl inne hittade jag en vänlig själ som hjälpte mig igenom åter tusentals passkontroller och förbi arga poliser så att jag kunde hämta väskan. Alltmedan Johan och hans stackars mamma satt kvar i taxin på parkeringen i 30 grader. Men vilken lycka när väskan till slut var hämtad!

Det första vi gjorde var att byta om och kasta oss i pölen, också känd som poolen. :) Det var typ den bästa stunden på hela veckan!

Återigen tar jag nu paus i berättandet, denna gång inte för att köpa bil utan för att vispa ihop en våffelsmet. :)

Så har vi äntligen landat på svensk mark, borta bra men hemma bäst, så nu kommer en liten summering av vad som vart en intressant resa till kamelernas land! :)

Vi började med att bila ned till Stockholm med gratis hyrbilar som skulle köras hem till där dom skulle bo, Johans mamma och pappa körde en supersnabb Volvo S80 och jag och Johan körde en supertrög Volvo S40. Man gasade och gasade men ingenting hände! :) Vädret var på sitt allra konstigaste humör. När vi åkte hemifrån var det 16 minusgrader och strålande sol, en stor del av vägen var det några lagoma minusgrader och solsken för att sedan förvandlas till snöstorn de sista 20 milen. Mycket underligt. På en mack nära stockholm träffade vi två sörlänningar som gjorde sig lustiga åt att sörlänningar (utan att mena sin egen sort) inte var van snön och att det var därför man hade såna problem med vädret längre söderut just nu. Ha! tänkte vi och log hela vägen ut. Ska dom säga! :)

Väl framme bodde vi på ett fint litet hotell inte långt från Arlanda där den stackars frukostpersonalen öppnade frukosten 04.30. Vilken tur att man inte jobbar där! :) Fast dom hade i och för sig nattpersonal så det kanske var dom som öppnade frukosten.... vem vet!

Till slut kom vi oss i alla fall iväg till Egypten och efter en låååång och jobbig flygresa i obekväma stolar med en inte alltför trevlig personal så landade vi på Hurghadas flygplats. Det var helt underbart varmt och skönt att stiga ur planet, rätt ut i öknen. :) Väl inne i ankomsthallen möttes vi av helt galna försäljare/reseledare som hojtade och skrek och rusade emot oss med alla sina skyltar. Puh. Ett intressant folkslag. Sen skulle man fylla i en knepig liten blankett för visum som man skulle lämna in till en liten arab som såg argsint ut inne i sin lilla glasbur (klart han var arg som var tvungen att sitta instängd i den där kuvösen) och sen skulle vi igenom tusentals passkontroller innan vi möttes av nästa pärs. Bagagebandet. Det snurrade och snurrade och mitt och Johans bagage kom aldrig ut. Det som inte får hända hade hänt. Vårt bagage var borta. En annan, likadan, väska snurrade runt runt men vad hjälpte det när det inte var vår väska. :( Nån annan hade alltså tagit vår väska istället för deras och lämnat flygplatsen. Suck. Sju svåra år, massor av araber, rapporter och fortfarande ingen väska senare kom vi i alla fall till hotellet. Utan saker. :( Då kändes det lite tröstlöst och just då ville jag nog helst av allt åka hem igen. Föreställ er gärna 30 grader varmt i jeans och gympaskor. Det är inte det rätta klädvalet för Egypten!

Nu tar jag en liten paus i berättandet eftersom jag måste åka till banken och hämta en fet bankväxel som jag ska ge till RC vid tolv. Idag är den stora bilköpardagen nämligen. Om ett par timmar äger vi inte längre en Audi vilket känns lite sorgligt men mest roligt! :)